Föräldrars val av make, rätt att säga nej??

[MonaA Profil]

Salamwaleikum!

jag vet inte riktigt vem jag ska fråga, eller vända mig till, och jag vill gärna ha bra råd, svar kan jag endast få av Allah, för jag är väldigt förvirrad angående en grej det är en lång historia men jag hoppas verkligen jag få lite klarhet om vad som är rätt och fel, InshAllah:

Mina föräldrar förlovade bort mig med en man när jag var ganska ung, 15 år gammal (utan min vetskap). När jag blev äldre och slutade skolan ville dem att jag skulle åka och gifta mig med killen som bor i ett annat land, som jag aldrig hade träffat eller pratat med.
Jag ville inte inte gifta mig, jag var för ung och skulle han komma hit från ett annat land så är jag tvungen att kunna försörja honom, det hade jag ingen möjlighet eller lust till, , jag hade varken utbildning eller jobb. Något år senare frågade dem mig igen, (dem frågde mig, och fick det att låta som ett vanligt frieri), och jag sa återigen nej, inte mycket i mitt liv hade förändrats sen dem frågade sist och jag var inte redo. Dem släppte det inte och jag fick så småningom veta att dem redan hade "klarat" av allting redan med den killen, och det enda som fattades var att jag bara skulle åka dit och göra det "officiellt", och att dem inte tänkte låta mig dra mig ur och ge killen ett nej.

Jag åkte så småningom efter hårda påtryckningar från mina föräldrar dit, och väl där så talade jag personligen om för killen att jag inte ville gifta mig. Jag hade ingen mognad alls, eller tid (var mitt uppe i en utbildning) att kunna ta hand om en make, som dessutom var mitt ansvar att försörja.
han sa att jag inte fick dra mig ur, och att jag bestämt skulle gifta mig med honom, trots att jag verkligen bad honom att jag inte ville. (han bor i ett väldigt fattigt land, och ser en stor möjlighet att komma bort därifrån och få ett bättre liv i sverige). Det sårade mig väldigt djupt att han gjorde något sånt, och jag var väldigt arg på mig själv för att ha varit så naiv
och jag kunde inte hjälpa det men jag såg på honom på ett väldigt dåligt sätt, må gud förlåta mig.
Jag ingick i nikkah med killen, trots att jag inte ville,
( gick till så att jag utsåg min wakil sen var det över)

Jag åkte tillbaka till sverige igen och har sen dess inte haft någon kontakt med honom, fast mina föräldrar är på och säger att om jag väljer att bryta kontakten med honom så vill dem inte ha med mig att göra mer, då får jag lämna min egen familj också. Jag har mått väldigt dåligt över detta, jag har alltid vördnat min familj, men det dem ber mig om kan jag inte leva upp till.
Jag skulle aldrig gofta mig utan mina föräldrars medgivande, fast hur mycket får dem egentligen bestäma åt en?

det jag undrar nu är:
vad har jag för skyldigheter gentemot den här killen?
säger Islam att jag måste leva med honom trots att jag inte vill?
Är det OK att jag ingår i äktenskap med någon, inte av fri vilja utan för att göra mina föräldrar nöjda?
Är det en synd om jag aldrig kommer se på honom som en "make", utan stannar kvar i äktenskapet enbart för någon annans skull?
Är vår nikkah giltig iallafall?
jag har aldrig varit intim, ens ensam med killen, vad säger Islam då?
Kommer det klassas som en skillsmässa om jag bryter upp?


INSHALLAH jag vill gärna veta vad Islam säger i dessa frågor, för jag är väldigt förvirrad och ledsen, och jag vill gärna göra det som är RÄTT!

[b]

[Windsurfer Profil]

Wa 3aleikom assalam.

Först vill jag säga att det är jättebra att du tar upp det och ber om hjälp. Detta är en väldigt allvarlig händelse som du inte ska behöva hålla inne med.

Enligt islam måste du ge ditt medgivande (eller inte säga någonting alls vilket betyder att du är med på det) för att du ska kunna ingå ett äktenskap. Har du sagt nej, så är det nej som gäller. Hur gick själva kontraktsskrivandet till?. Vad sa killens föräldrar? Vad sa alla andra runtomring? Tror alla att du är med på att gifta dig?. Fick du din mahr betald?. Hur ska ni göra nu? Kommer han till Sverige?.

Wassalam.

[A.N Profil]

Wa aleykum salaam!
Först vill jag säga att det gör väldigt ont att höra om föräldrar som gör så här mot sina barn. Det de gjort mot dig är helt förbjudet. Äktenskap är frivilligt och bör bygga på individernas vilja att leva tilsammans. Situationen som du beskriver är helt motsatt till vad ett äktenskap bör vara. Du har varit stark som helatiden hållit fast vid att tala om det och det var också starkt och bra att du från början gjorde det klart för killen. Att de lyckats få dig att gå in i nikah under stark press betyder inte att du är tvungen att leva med honom.

vad har jag för skyldigheter gentemot den här killen? Det bästa är om du kan få slut på den här farsen så att han får reda på att han inte ska till sverige och kan börja planera sitt liv.
säger Islam att jag måste leva med honom trots att jag inte vill? Absolut inte! Ett äktenskap som bygger på tvång blir bara sjukt och en psykisk terror för er båda och eventuella barn.... avsluta det i tid.
Är det OK att jag ingår i äktenskap med någon, inte av fri vilja utan för att göra mina föräldrar nöjda? Det är inte förbjudet men jag tror att du skadar dig själv mer än du kan föreställa dig.
Är det en synd om jag aldrig kommer se på honom som en "make", utan stannar kvar i äktenskapet enbart för någon annans skull? Det är väldigt tragiskt om ni skulle leva så ch kommer antagligen att leda till att ni båda börjar längta efter andra.
Är vår nikkah giltig iallafall? Jag vet inte, du skulle behöva berätta alla detaljer för en imam, det finns en mycket kunnig imam som du kan nå här: http://aysha.se/file/Kontakt.html
jag har aldrig varit intim, ens ensam med killen, vad säger Islam då? Vad skönt! Det blir lättare att lösa upp nikah och du har ingen idda (tid du måste vänta innan du gifter dig med någon annan)
Kommer det klassas som en skillsmässa om jag bryter upp? En slags skiljsmässa beroende på om det var giltigt från början.

Tror du att du kan få stöd av någon och hjälp att prata med dina föräldarar så att de förstår att det de gör mot dig är förbjudet och din vilja att avstå från äktenskapet är en rättighet. De hotar med att bryta kontakten med dig om du inte gör som de vill. Att bryta kontakten med sina närmaste familjemedlemmar är en av de stora synderna, skulle de verkligen göra det eller är det ett hot?

[MonaA Profil]

Windsurfer

Det har gått 2 år sen nu, sen jag kom tillbaka har jag inte haft kontakt med honom överhuvudtaget, jag vet inte vad som kommer att hända nu, och pga att jag inte är klar över vissa frågor vet jag heller inte hur jag ska gå vidare.
kontraktskrivandet gick till så att det var jag, killen och 2 andra personer som gick till en "myndighet" (hur mkt myndighet nu det finns i det landet) och jag skrev under ett papper.
Killen har en mor, dem visade inte så mycket intresse i mig som person utan var mer glada över det faktum att han skulle få flytta till sverige.
Resten av de vuxna min släkt i sverige har försökt tala mina föräldrar till rätta, men dem har inte lagt sig i så mycket av "respekt" för mina föräldrar och att det egentligen inte är deras sak, fast alla är medvetna om min situation och att jag inte vill, så om jag nu bryter upp kommer det inte att förvåna någon egentligen. Mahr har jag inte fått betald än, och det är inget jag vill kräva heller.

A.N

Det är just det mina föräldrar har svårt att inse, dem är så insatta på att jag SKA leva med den killen att dem inte ens lyssnar på mina argument, dem tycker att dem har gjort RÄTT, och att jag sätter emot eller vill dra mig ur är FEL. Dem anser att det är en synd att säga till killen att jag inte vill leva me honom nu, eftersom dem har låtit honom vänta så pass länge, och redan gett honom det svaret att jag ska göra det.
Hans mor är änkling och han är yngsta barnet, dem lever i ett fattigt land och mina föräldrar ser detta som en möjlighet att samtidigt hjälpa honom till ett bättre liv, om jag anser att han inte ska få göra det på min bekostnad, anses det som själviskt? Är det en plikt för mig som muslim att göra det?
enligt mina föräldrar är det en synd om jag väljer att inte hjälpa honom.
Det är just det du säger som gör att jag inte VILL välja att leva honom trots mina föräldrars påtryckningar, jag känner att jag kanske gör dem ledsna nu om jag drar mig ur, inshallah kommer dem över det någon gång, fast i det långa loppet besparar jag dem mycket större problem än ifall jag väljer att ta hit honom nu och sen inte stå ut med att leva med honom, och göra det hela mer komplicerat.
Då jag berättade för killen att jag ville avstå så sa han att det är en synd att avstå nu, eftersom enligt honom var vår nikkah redan avklarad med mina föräldrar, (kan det gå till så?)? Han tyckte också det var väldigt fel av mig att gå emot "de äldres beslut", och att det var upp till dem att bestämma.
Jag skulle egentligen bara åka dit och göra det officiellt, så att jag kunde få papper på att jag varit där och att han ska kunna komma hit.
Jag vet inte OM dem verkligen kommer att bryta upp med mig eller inte, dem har verkligen bankat i mig att det jag gör är absolut fel på alla sätt, och att det är föräldrarnas fulla rätt att kunna besluta något sånt, och min plikt som deras barn att acceptera, så det är därför jag är väldigt förvirrad över vad som är rätt och fel, vi är ju trots allt muslimer och jag vill inte göra något som är fel, eller bara för att vara snäll mot dem låta dem begå ett så pass stort misstag
mina frågor kan låta dumma, jag är absolut klar över vad jag vill, det enda jag vill bli klar över är ifall så som jag resonerar är fel?

[b Profil]

Assalamu aleikum, kära syster

Det är ingen synd att ha en egen åsikt om vem man vill gifta sig med, och det är inte bristande respekt mot föräldrarna att gå emot deras val - om gör det utan bråk och utan dåligt uppförande, bara genom att tålmodigt hävda sin ståndpunkt.

Men först kankse du ska fundera en gång till på om du inte ändå kan tänka dig att leva med mannen de valt (även om du redan tycks ha tänkt igenom det noga). Dina föräldrar vill säkert bara ditt bästa, kanske deras val ändå inte är så dumt? Även om det var fel av dem att tvinga dig, så är det ju inte fel av dig att göra dem till viljes. Det kan finnas mycket baraka i det. - Jag träffade för ca 2 är sedan med en ung kvinna som var i en liknande situation som du. Hon gick till sist med på föräldrarnas val mot sin egen vilja, och mannen kom hit. Nu är de världens lyckligaste. - Det är naturligtvis inte alltid slutar lika bra, men tänk på att även om man själv väljer partner så finns det inga garantier för lycka.

Men om du är bestämd på att du inte vill aceptera föräldrarnas val, så är du i din fulla rätt och ditt val måste repekteras.

Det du kan göra då är att vända dit till någon person kunskap och auktorietet t.ex. imamen som syster A.N hänvisade till, och be honom förhandla för din rätt - tala med dina föräldrar, och förmå mannen att göra talaq.

För faktum är ju att ni är gifta, och er nikah är giltig, även om den skedde under påtryckningar. Detta oavsett vilken avsikt ni hade, och oavsett om han betalat mahr, och oavsett om han försörjer dig eller inte. Även om du "bryter upp" så kvarstår äktenskapet.

För att er nikah ska upphöra att gälla måste mannen göra talaq, eller du måste appellera til en qadi i det land där nikah ingicks. Det går inte att upplösa nikah enbart genom en svensk domstol.

Det som återstår är att förhandla.

Det är naturligtvis känsligt, dina föräldrar kommer säkert att bli upprörda över att andra "lägger sig i". Men om du är säker på att du inte accepterar den här mannen så är det den vägen man måstes gå. Ju förr desto bättre.

Du är i inte skyldig att försörja din man ifal han kommer hit - han är tvärtom skyldig att försörja dig. Det är en sak man knakse kan hävda vid samtal med föräldrarna. Det är helt bakvänt att kräva att en fru ska ska försörja sin man.

Må Allah bistå dig i det som är bäst för din Din och din Dunya och din Akhira.

[A.N Profil]

Salaam!
Säkert vill dina föräldrar bara ditt bästa och säker är de övertygade om att de gör rätt. Därför behöver du stöd från en religiös auktoritet som de kan känna förtroende för.

Att hjälpa andra människor är en bra avsikt men att göra det på din bekostnad är inte ok! Det är inte själviskt av dig att vilja ha en man som du kan tänka dig att leva ihop med och som du kan älska och respektera. Kanske du kan föreslå att ni hjälper den här familjen på andra sätt (skicka pengar) istället för att kräva av dig att du ska uppoffra dig.

Jag känner också till en del liknande fall, där unga tjejer blivit pressade att gifta sig med någon de varit tveksamma inför. Ett av de fall jag känner till slutade bra, men då blev kvinnan intresserad av mannen, hon var alltså inte helt ovillig. De andra fallen är bara så sorgliga och har lett till så mycket fittna. Man orkar inte vara gift med någon som man absolut inte tycker om. Det är just kärleken mellan man och kvinna som är en av de andliga hemligheterna i äktenskapet.

Att vara respektfull mot sina föräldrar är en viktig sak men man kan inte göra vad som helst bara för att de inte ska bli upprörda.

[Windsurfer Profil]

[MonaA Profil]

[khaduja Profil Webbplats]

Syster, kontakta imamen som A.N. rekommenderar (eller någon annan du känner till och litar på) så du kan få hjälp!
Du är i min du3, må Allah ge dig det som är bäst för dig.

[b Profil]

[A.N Profil]

Salaam!
Det man skulle kunna diskutera med imamen är om äktenskapet verkligen är giltigt när det skett under press/tvång. Din avsikt var aldrig att gifta dig och det hade du också sagt. Det bästa vore om man kunde komma fram till att äktenskapet inte är giltigt.

Men detaljerna omkring de religiösa reglerna är inte det största problemet, utan hur du ska kunna få dian föräldrar stt förstå dig och respektera din rätt att låta bli att leva med en man du inte valt. Om det är som att prata med en vägg när du själv pratar med dem kanske du först och främst behöver någon som kan hjälpa dig att prata med dem.