Imam Ahmad Zarruq (d. 899 H. i Masarata)

[b Profil]

(f. 846 H. i Fas – 899 H. i Masarata)

Hans fullständiga namn Abû al-‘Abbâs Ahmad ibn Ahmad ibn Muhammad ibn ‘Isâ al-Barnûsî al-Fâsî, känd som al-Zarrûq. Han föddes 846 H. i Fas, och uppfostrades av sin mormor, som var en from och helig kvinna. Vid fyra års ålder började hon lära honom Koranen, och under hennes omvårdnad växte han upp med kärlek till ‘ibâda och regelbunden dhikr. Han studerade de religiösa vetenskaperna, tills han fick kallelsen att börja predika. Hans lektioner vann snabbt spridning, och både lärda och vanligt folk kom för att lyssna.

Hans första Sheikh i tasawwuf var Sheikh ‘Abd Allah al-Makki. En dag kom han in till honom i hans khalwa (privata bönerum) och fick syn på två vackra kvinnor som satt på varderaa sidan av Sheikhen, medan denne vände sig än till den ena och än till den andra. Imam al-Zarruq sade till sig själv: Den här mannen är en zindiq (gudlös person). Hans Sheikh vände sig då till honom och sade: Gå din väg, din jude! Han gick ut, gråtande över Sheikhens tilltal och bönföll Allah om förlåtelse. Sedan uppsökte han några vänner och bad dem göra förbön för honom inför Sheikhen. Sheikhen försonade sig med honom och omfamnade honom och kysste honom, men ställde som villkor att han måste lämna landet. Sedan sade han: O Zarruq, de två kvinnorna som du tyckte dig se i mitt sällskap var i själva verket denna världen (al-duniâ) och den nästkommande (al-âkhira). Denna världen ville att jag skulle ta emot henne, och den nästkommnade ville att jag skulle tillvända mig henne – men jag tog inte emot någon av dem.

Därefter lämnade Imam Zarruq Fas och reste till Egypten, där han mötte Sheikh Abu al-‘Abbas al-Hadrami, som blev hans slutgiltiga läromästare. Från honom antog han Shadhili-tariqan och lärde sig dess awrâd, och under honom nådde han stora andliga höjder. Han blev snart känd bland de egyptiska lärda, som började närvara vid hans lektioner och följa hans vägledning. Han blev mufti för Maliki-skolan, och fick stort inflytande bland landets ledare. Han undervisade vid Azhar-universitet, med ca. sextusen åhörare från Cairo och hela Egypten, och där byggdes en upphöjd stol som han kunde undervisa från (denna stol finns bevarad än idag).

Sedan reste han till Tripoli, där han spred Shadhili-tariqan och vägledde många murider. Många av landets ledare, som ägnade sig åt religiös kunskap, hade stor aktning för honom. Han dog i Tripoli år 899 H. En stor moské har upprättats i ansutning till hans begravningsplats.

Till hans skrifter hör:
- en Korankommentar
- en kommentar till Risâla Abî Zayd al-Qîrwânî
- tre olika kommentarer till Al-Matn al-Qurt?ûbiyya
- trettiosex olika kommentarer till Al-Hikam al-‘At?âiyya
- en komentar till Asmâ' Allah al-husnâ
- en kommmentar till Dalâ'il al-Khayrât
- al-Nas?â'ih, Qawâ‘id al-Tas?awwuf?, Al-‘Aqâ'id al-Khams m.m.


Ref: T?abaqât al-Shâdhiliyya av al-Hasan ibn Muhammad al-Kûhin al-Fâsî

(c) Kultursällskapet Damas http://www.damas.st

–––––

"Tariqans grunder" – en kort text om tassawuf av Imam Ahmad Zarruq finns översatt till svenska, se http://www.damas.st > Islamiska vetenskaper > Tasawwuf

.