Min hajj resa

[N_N83 Profil]

wa salatu wa salamu 'ala sayyidina Muhammad wa 'ala 'alihi wa ashabihi ajma'in

Assalamu aleykum wr wb

Nu har jag skrivit ihop några av mina allra starkaste minnen och upplevelser under min hajj resa och ni får ursäkta mig för jag har ingen somhelst berättar talang men jag hoppas att det är läsbart ändå.Ni ska veta att det jag skrivit utelämnar mycket för om jag ska gå in i varje detalj så blir det för mycket att skriva och för mycket att läsa,så jag börjar med det här och sedan får ni ställa frågor över sådant som ni finner intressant.Det är mycket möjligt att det jag skrivit inte intresserar er ett dugg,men det är ialla fall vad jag tagit med från denna resa och jag har försökt utgå ifrån bilderna då jag skrivit.Må en dag komma då jag får läsa om era hajjupplevelser ameen ya Rabb.
Slutligen vill jag att ni ska veta att inget av det jag skrivit skall ses som skryt eller liknande må Gud skydda oss alla från det.Det handlar inte om att få utföra hajj utan det viktiga är hur man använder sina upplevelser och erfarenheter av hajj i sitt vardagliga liv efter resan.Har man lärt sig något eller bara fördrivit tiden därborta för att återvända hem i samma tillstånd som innan man åkte?
Därför finns det som ni förstår inget av min resa som jag kan skryta om för er,så enjoy the pics and reading y'all och jag hoppas att jag lyckas nå ut med de lärdomar jag fått under min resa inshaAllah.

Arlanda

Vi åkte alltså från Stockholm Arlanda den 1a december 2008 för att utföra vår vallfärd till Mecka,en av islams fem pelare. På flygplatsen såg man hur lyckan bara strålade från människors ansikten och vissa ansikten kände man igen från moskén vilket blev en trevlig överraskning. En syster hade kommit för att önska oss alla en hajj mabrour och man såg hur även hennes ansikte strålade av lycka för vår skull.Hon kramade om oss och sa åt mig att ta hand om min mor och reciterade hadithen som säger att under mödrarnas fötter ligger paradiset.Och på samma sätt gick hon vidare till alla som var på väg att vallfärda och gav råd och lyckoönskningar,må Gud belöna henne ameen.Man kände tydligt av kärleken,ödmjukheten,längtan och lyckan bland alla vallfärdare och på plats kändes vi alla som en enda stor familj.Vi var på väg att göra en väldigt speciell resa tillsammans,och detta öppnade upp våra hjärtan för varandra.

Turkiet

Vi mellanlandade i Istanbul-Turkiet och spenderade natten där på ett hotell lite utanför flygplatsen för att nästa dag fortsätta till Jedda-Saudiarabien.Redan här kände jag Guds gåvor flöda då jag fick se en liten glimt av Turkiet och dess invånare. En vacker stad med vackert folk,behagligt klimat och väldigt fina moskéer med den typiska turkiska stilen som jag förr endast beundrat på bild. Vi hann sova endast några få timmar och nästföljande morgon samlades vi i lobbyn i våra ihram dräkter.Männen klädda i två vita tygstycken som symboliserar döden av vårt förhållande med det värdsliga livet under de närmsta dagarna för att enbart sätta fokus på vår Herre och Skapare,medan kvinnorna inte har någon speciell dräkt föreskriven dock med samma intention.Vi bad tillsammans strax innan avgång och jag tänkte: "SubhanAllah! Igår bugade vi inför Gud på svensk mark,idag på turkisk mark och om några timmar på saudisk mark.Var på jorden vi än befinner oss är vi alltid lika nära Gud bara vi söker".

På väg till Jedda

På planet på väg till Jedda hördes dessa underbara ord från tvn: "Allahu Akbar" (Gud är större),"La ilaha illa Allah" (Det finns ingen Gud utom Gud) och medans jag lyssnade så tittade jag ut genom fönstret och såg naturens skönhet ovanifrån medans jag upprepade orden för mig själv.Här kände jag en enorm tacksamhet över att jag blivit skapad på sånt sätt att jag kan uppfatta och reflektera över den skönhet jag ser.Senare väcktes jag av att bröderna ombord reciterade: "Labbayk Allahuma labbayk.Labbayka la sharika laka labbayk.Innal hamda.Wa ni3mata.Laka wal mulk.La sharika lak". Talbiyan hade startat och nu var vi i ett tillstånd av ihram.Talbiyan representerar responsen eller svaret på Allahs swt kall att utföra pilgrimsfärden. En broder tog mikrofonen och fortsatte recitera orden om och om igen med en vacker,behaglig röst och med ståtliga berg som utsikt kände jag mig hel under denna tidpunkt.









Jedda

På Jeddas flygplats var det som att världen skickat representanter till ett och samma väntrum subhanAllah.Språk jag aldrig hört förr hörde jag nu men vi kändes ändå alla som ett.Vi möttes av ett trevligt välkomnande men här blev det en väldigt lång väntetid,sammanlagt 9 timmar innan vi fick gå på bussen som skulle ta oss till Mecka.När vi äntligen kommit på bussen var jag riktigt trött men talbiyan höll mig vaken och efter att gruppledaren frågade oss om vi var redo för umrah och vi ropade "JAAAA" av glädje försvann tröttheten och ersättes av upprymdhet och längtan istället.Snart skulle jag få se al-Bayt!



Bussen släppte av oss vid hotellet.Nio kvinnor fick bo i två rum,fem i ett och fyra i ett.Tillsammans skulle vi alla dela på en toalett och en dusch.Vi var vid det här laget trötta,hungriga och otåliga över att få utföra vår umrah och redan här började tålamodet brista bland oss.Men vi fick bita ihop och tänka på varför vi var där.

Umrah

Såsmåningom blev det äntligen dags för vår umrah och vi började gå mot masjid al-haram,världens största moské som omringar kabaa. Gatorna var proppfulla av pilgrimer och från butikerna hördes Koranrecitation eller anasheeds som "Ya Tayibah" vilket gjorde stämningen ännu bättre än vad den redan var.Vi log hela vägen på väg till moskén,förväntansfulla och ivriga över att få se al-bayt. Ända sedan man var liten har man sett den på tv,varje dag under bönen vänder man sitt ansikte mot den och man har längtat efter den dag då man får stå framför den.Idag skulle den drömmen bli verklighet. Efter ca 15 minuter var vi framme vid masjid al-haram.Vi gick in i moskén med stor respekt och ödmjukhet,bad några rakaat och plötsligt ser jag skymten av Huset stå bortom pelarna och den bilden kommer för evigt vara inristad i mitt hjärta och minne inshaAllah.Vilken syn det var subhanAllah. Obeskrivligt.

Tawaf: Kort efter fick jag se hela kabaan med ofantligt många människor cirkulerandes runt den och jag stod bara häpen över dess skönhet och ståtlighet medans jag tackade Gud för denna enorma ära och gåva som vi inte förtjänade men ändå fick. Jag kände mig överväldigad av att få se något så vackert och symboliskt. Nu var det dags för vår tawaf och bröderna i vår grupp omringade oss systrar som en mur som skydd för det otroliga trycket som kom från alla håll från folkmassan. Vi startade i linje med den svarta stenen som ligger i ett hörn av kabans fyra som då den kom ner till jorden från paradiset var vit men efteråt blivit svart av Adams barns synder,och vi började vårt första varv av sju runt kaban. I början var jag så pass shockad över den enorma folkmassan att jag hade svårt att koncentrera mig,men då jag höjde blicken mot Huset återfick jag mitt fokus och kunde finna ro i hjärtat. SubhanAllah jag ville inte ta bort mina ögon från Huset. Mina fötter kunde knappt bestämma vilken riktning jag skulle gå utan jag bara åkte med folkmassan som en våg runt kaban. Folk med härkomst från alla möjliga länder passerade mig medans vi gjorde vår tawaf och jag tyckte det var så vackert att se hur detta Hus samlade Guds tjänare från hela världen till en och samma gemensam punkt. Hur folk från hela världen var samlade för att dyrka sin Skapare-svart som vit,gammal som ung,rik som fattig,man som kvinna-alla cirkulerade vi runt Huset som ett folk,alla lika värda.Och detta gjorde mig så lycklig att se för jag visste att detta var något som skulle glädja Gud att se. Det som förvånade mig här däremot var vissa människors totala egoism då de tågade fram och vägrade låta någon eller något stå i sin väg till vilket pris som helst.Livsfarligt. Svarta stenen ville vi alla komma åt men inte på bekostnad av andra människors välbefinnande.Men det fanns vissa som tydligen inte såg det på samma sätt som vi subhanAllah.

Sai: Efter vår tawaf bad vi 2 rakaa och drack sedan zamzam vatten för att bege oss mot Safa och Marwa som är namnet på de två kullar mellan vilka Hagar sprang för att finna vatten åt sitt barn Ismael.Källan som släckte hans törst fick namnet zamzam. Här skulle vi gå mellan Safa och Marwa sju gånger och jag kommer tydligt ihåg hur slut min kropp var,jag hade inga krafter kvar den sista streckan och jag todde på allvar att jag skulle kollapsa. Jag hade inte fått någon riktig sömn sedan vi lämnade Turkiet,mina fötter var ömma efter vår tawaf,mina ben värkte,min rygg värkte men sen slog det mig att det här var den absolut första gången jag verkligen offrade min hälsa för Guds skull och det gjorde mig genast glad för denna trötthet jag kände kan inte betala tillbaka ens en bråkdel av Guds gåvor till mig så här fanns det ingen rum för klagan inte utan det var bara att köra på. På hotellet sedan deckade jag fram tills nästa dag och kunde känna mig som en hel människa igen alhamdulillah.





















Mina

I masjid al-Haram spenderade vi vår tid fram till den 6e december då vi denna morgon åkte buss till Mina. På vägen reciterade vi talbiyan om och om igen och vad jag älskade att säga ordet labbayk. Bussresan var kort och snart var vi framme och man såg endast ett hav av vita tält. Det här stället kom att bli ett bra test på vårt tålamod.Här skulle vi bo i tält med 30 kvinnor under samma tak med plats för enbart en sovsäck och några väskor. Det hade skett ett missförstånd angående vilket tält vi skulle bo i så vi fick byta tält sammanlagt 3 gånger. Toaletterna var inte de fräschaste med köer som aldrig tycktes bli kortare,svårigheter med att duscha och tvätta kläder,folk som utan respekt knuffas och tar för sig utan någon somhelst hänsyn till andra gjorde den här platsen till en riktig prövning.Men här öste även Guds gåvor ner över oss alhamdulillah. Vi kom att lära känna helt underbara människor härifrån och jag ska dela med mig fyra fina minnen jag har från Mina.
En av dem en gammal dam som hade kommit för att vallfärda från Egypten som fick mig att skratta så mycket över hur hon hade döpt en svensk syster till Umm Petta eftersom hon inte kunde uttala namnet Petter hur mycket hon än försökte .Hon vände sig till oss och sa : Eh da Um Petta? och skakade på huvudet åt det hon tyckte knasiga namnet. Den här kvinnan ialla fall kom att visa oss sann generositet,hon åt inte en brödbit utan att dela med sig till oss och detsamma gjorde hon med varje köttbit,frukt eller mugg vatten hon tog till sig själv. Det dröjde inte länge förrän vi glömde vems matpåse som var vems därinne,vi delade på allt.Vi bodde väldigt enkelt i tälten,endast en matta fanns som vi åt och sov på men i mina ögon bodde vi inte fattigt-vi bodde rikt!

Ett annat minne var en palestinsk äldre kvinna som alltid brukade kalla mig hajja saghera.En dag ropade hon:"Hajja saghera kom och följ med mig,jag vill leta efter mina landsmäns tält här i Mina och hälsa på dem".Jag följde med henne och vi gick förbi turkiska tälten,bosniska tälten,pakistanska tälten,libanesiska tälten,osv osv utan att hitta några palestinier.En sak är säker i Mina-du kommer gå vilse bland alla tält! och speciellt om man har ett lokalsinne som jag,gick vilse minst 4-5 gånger där men hade rätt kul under tiden jag försökte hitta mig fram (lol) men den palestinska kvinnan vägrade ialla fall ge sig och jag märkte en mashaAllah väldigt djup kärlek hos henne för sitt hemland och sina landsmän.Till slut kom vi fram till de palestinska tälten och hon gick runt till varenda en,hälsade på alla kvinnor och förklarade att hon bodde i Sverige men att hennes hjärta var med dem och hon gjorde duaa för dem.Plötsligt säger en av kvinnorna:"Är inte du den och den,dotter till den och den?" och det visade sig att hon hade helt oavsiktligt hittat en gammal barndoms granne som fortfarande hade sitt hus där de bodde i Palestina för flera år sen.Och ni skulle se lyckan när hon omfamnade henne och förundrades över hur vacker och gammal hon blivit.Jag stod i ett hörn och såg på medans jag kämpade emot tårarna.Det var en härlig syn.

En tredje kvinna från Bangladesh kom jag att bli väldigt fäst vid under Mina tiden.Ni förstår mina bröder och systrar,jag hade innan min hajj resa en väldigt naiv bild av att i en sådan helig plats som Mecka och Medina skulle folket där vara såsom Gud vill att Hans tjänare ska vara.Men den bilden sprack redan under min första dag i Mecka.Du kan hitta människor där som beter sig på det mest oislamiska sätt du föreställt dig som gör att du bara vill skrika allt vad dina lungor orkar när du ser det.Den här bengaliska kvinnan,utan hennes vetskap och utan att jag talade om hur upprörd jag var över hur vissa människor betedde sig,kunde endast genom hennes mashaAllah goda och starka imaan få mig att inse att allt under ens hajjresa är en prövning inklusive människorna som vallfärdar med en.Min största utmaning var att försöka behålla fokuset på att stärka bandet mellan mig och min Skapare för det fanns så starka krafter som drog mig bort från det.Här trodde jag att jag skulle vara fri från shaytans viskningar men till min förvåning verkade viskningarna vara som starkast här.Mitt ego ville knuffa tillbaka då jag fick en knuff från någon eller svara tillbaka då någon sa något förolämpande till mig eller ta för mig istället för att ge alla andra förtur osv osv men denna bengaliska kvinna genom sitt goda och rena inre fick mig att inse att detta endast skulle förstöra min hajj och vara ett sätt för mig att visa otacksamhet över den fina gåva jag hade fått. Hon stärkte mig och jag fällde inte en tår på hemvägen till Sverige från Medina förrän det var dags att säga adjö till henne,för så länge hon var med mig så kände jag att jag bar något inom mig som kunde stå emot det onda.Må Gud bevara hennes godhet och starka imaan för evigt ameen ya Rabb.

Ett fjärde starkt minne från Mina var inte ytterligare en person utan ett berg.Berg är en väldigt speciell skapelse subhanAllah.Jag som har en svag sida för naturen som gör att jag alltid söker mig till den kunde inte stå emot önskan att vilja klättra upp för det vackra ståtliga berg som syntes ovanför våra tält. Min mamma var inte lika sugen på att klättra som jag men det gick till slut att övertala henne och vi började gå upp för berget och satte oss sedan på ett stenblock och tittade ut mot havet av vita tält som innehöll pilgrimer från hela jordklotet mashaAllah.Jag kan inte räkna hur många gånger jag tackade Gud för mina ögon under min resa för de fick se så mycket vackert alhamdulillah wa shukr lillah.På berget såg man pilgrimer som sov,vissa åt,andra bad,några satt och diskuterade,ett par satt och tittade på utsikten och vad man än kände för kunde berget stå till tjänst.Mitt hjärta öppnades upp på detta berg för jag kom bort från allt distraherande som fanns i och utanför tälten.Här såg man allt från ett högre perspektiv,kunde känna den friska vinden och bara tömma ut sitt hjärta inför Gud-den Bäste Lyssnaren,Kännaren och Hjälparen. Jag satt där på berget under natthimmelen och bad och bad tillsammans med min älskade mor och kände mig så hel som människa.Ett väldigt starkt minne som troligtvis kommer stanna kvar en livstid.I övrigt spenderade vi tiden i Mina med att göra dhikr.











Arafat

I Mina skulle vi övernatta för att efter soluppgången bege oss iväg till Arafat men kaotiskt som det var så fanns det inga bussar till oss.Vi måste hinna innan Duhur salat och snart var den tiden förbi.Vi väntade och väntade och såg hur de andra gick på bussen och hur buss efter buss åkte förbi.En sak vi fick lära oss tidigt under vår hajjresa var att inte lita på att något skulle ske enligt planerna,allt var total kaos, ingen ordning och reda överhuvudtaget och det var bara att acceptera situationen som den var.Desperata som vi var vid det här laget började vi snacka ihop oss om att gå till fots till Arafat.Men just då ropar gruppledaren att vi kvinnor skulle få gå på en buss som redan var full men som hade ståplatser kvar.Vi blev överlyckliga och hoppade direkt på bussen när den kom och några goda bröder erbjöd sina sittplatser till oss vilket vi tackade nej till och wallahy det var som om de satt på taggar under hela bussresan för att de såg oss stå.Var femte minut erbjöd de sina platser gång på gång.Och när det delades ut kallt vatten i bussen som alla törstade efter erbjöd de återigen sina flaskor till oss så att vi skulle släcka vår törst innan de släckte sitt.Detta njöt jag av att se för jag visste att Gud älskar synen av generositet och välvilja bland sina tjänare.
Vi kom fram till Arafat innan duhur till slut och fick återigen byta tält några gånger innan vi hamnade rätt och här lyssnade vi på imamens khutba och gjorde duaa,och jag undrade var jabal Rahma var-platsen där Adam och Eva träffades på jorden men ingen visste och då jag frågade imamen så svarade han bara:"allt detta du ser här är Arafat så gå du bara dit du vill och du kommer få dina duaan besvarade".Jag kände mig besviken men tänkte inte mer på det utan vilade en stund inne i tältet för att orka göra så mycket duaa som möjligt för Profeten (må frid och välsignelser vara med honom) har sagt:"Al-Hajju Arafa"!(Hajj är Arafat).Jag skrev löpande dagbok under min hajjresa och i boken hade jag från Sverige skrivit upp alla som bett mig göra duaa för dem när jag var i Arafat.Tog upp den och läste igenom allt så jag inte skulle glömma någon.Sedan efter vilostunden gjorde vi gemensamma duaan inne i tältet och jag gjorde mina egna duaan efter det,men jag var inte nöjd och kände att jag ville komma ut från tältet och utforska min omgivning lite så jag sa till mamma att jag skulle återvänta om en stund men det blev en väldigt lång stund då jag beslöt mig för att klättra upp på bergen som omringade oss.De var fullproppade med pilgrimer och till min förstjusning hade de också tagit dit kameler som är ett av mina favorit djur pga deras unika vackra stora ögon som jag gillar att beskåda.Genom att se på djuren och naturen så lär man känna Gud för i dessa ser man något av Hans storhet och skönhet.Så där satt jag brevid kamelen uppe på berget och gjorde duaa efter duaa,och ju mer duaa jag gjorde desto mer ville jag göra.Här stod tiden still och inte en enda tanke ägnades åt något annat än min Herre.Här kände jag verkligen att Han lyssnade och därför ville jag inte sluta be.Och mina älskade bröder och systrar som jag delade berget med var också så insjunkna i bön att jag visste att de kände sig lika bönhörda som jag.
Efter mitt bergbesök återvände jag till tältet och där gjorde vi ytterligare duaan tillsammans med imamen och man såg många tårar falla från människors ögon då han bad Gud om förlåtelse,vägledning,skydd,hjälp,att få träda in i paradiset och allt annat våra hjärtan som Guds tjänare längtar efter.Kort efter var det dags att åka vidare till Muzdalifa för övernattning innan vi skulle återvända till Mina.












Muzdalifa

Vi väntade och väntade på bussen som skulle ta oss till Muzdalifah men det dök aldrig upp någon buss.Vårt tålamod började nå gränsen efter att flera timmar hade passerat,och några män var nära på att starta slagsmål med de ansvariga och det rådde total kaos runtomkring oss.Återigen denna ständiga prövning som så lätt kan orsaka att vår hajj blir ogiltig la qaddar Allah.Vi väntade ytterligare i flera timmar längs vägen och kämpade med vårt tålamod.Men Allah är kareem.Han ger oss gåvor i överflöd men vi inser det inte.Under tiden vi väntade så lärde vi känna varandra.Vi knöt band med varandra och öppnade upp våra hjärtan för varandra.Har inte Gud sagt att han skapat oss olika för att vi ska lära känna varandra? Och vilket tillfälle var bättre än detta att göra det? Alhamdulillah ingen väntetid var bortkastad utan det var en gåva från Gud till oss.
Så småningom kom bussen och vi nådde Muzdalifah som inte består av något annat än mark under himmel.Där så långt ögat nådde sov det oändligt med folk i sina sovsäckar. Ingen rik sov bättre än en fattig här,alla sov lika enkelt.Här var alla lika värda,ingen förmer än någon annan.SubhanAllah så som jag såg oss här i Muzdalifa påminde mig mycket om döden och livet efter den.Här kommer jag också tydligt ihåg hur otroligt mycket jag frös,jag har aldrig upplevt något liknande.Jag skakade av kylan som kändes ända in i benen trots att jag bar varma mjukisbyxor,varm kofta och varm filt.Mina tankar gick till de stackars hemlösa och fattiga som fick frysa sig till sömns och jag tackade Gud för att Han varje natt stoppar in mig i min varma säng.Må Gud värma varje människa på denna jord och inte låta någon frysa Ameen ya Rabb.Efter Fajr begav vi oss åter till Mina för att där göra oss redo för stenkastningen.



Jamarat

Här markerar tre pelare var djävulen blev stenad av Ibrahim alayhi salam.Han beordrades att offra sin son Ismael alayhi salam som själv gick med på att bli offrad. Då de begav sig mot Mina kom djävulen för att övertala Ibrahim (a.s) och på varje plats där djävulen uppenbarades kastade Ibrahim 7 stenar och djävulen sjönk genom jorden.Pelarna markerar dessa ställen- Jamrat Al-Sughra (den lilla),jamrat Al-wusta (den mellersta) och jamrat Al-Kubra (den stora). Med varje stenkastning sa vi "Allahu akbar" och det kändes förvånansvärt bra att kasta dessa stenar. Som ett sätt att påminna sig om att Gud alltid är större än de frestelser shaytan försöker få oss att välja framför det rätta.
Här hände en gång när vi var på väg tillbaka från stenkastningen att vi tog en annan väg som skulle leda oss till våra tält i Mina lite snabbare-trodde vi.Men i själva verket kom vi bara allt längre bort ifrån dit vi skulle och efter 2 timmar började vi ana att något var tokigt eftersom det tog oss max 40 minuter att komma till stenkastningen hemifrån. Vi irrade runt i ytterligare 2 timmar i hopp om att finna vägen tillbaka men det här tycktes bli allt knasigare och knasigare och även om vi frågade polismännen om vägen så tycktes vi bara gå runt i cirklar.Till slut pekade polismännen mot ett tält och sa något namn dit vi skulle.Vi förstod inte namnet men frågade glatt efter det varefter vi följde väganvisningarna.Efter ca 30 minuter frågade vi en sista polisman och han pekar :"där ligger det ni söker,ni är framme".Jag höjer upp ögonen och läser skylten som hänger ovanför tältet som vi hade blivit hänvisna till och där står det: "LOST PILGRIMS CENTER" och jag satte nästan min juice i halsen av att jag började skratta HYSTERISKT över hela vår situation.Här stod vi alltså tre kvinnor alla arabisktalande, fullt förståndiga och unga/friska och vi kunde inte hitta tillbaks till en plats som endast krävde att vi höll oss på en enda rak väg i 40 minuter. Vi fick gå in och de tog våra namnbrickor och ringde några samtal medans vi blev serverade dryck och de sa att de om några minuter skulle skjussa oss tillbaka via lift till våra tält,och där satt jag och kunde inte sluta skratta,tårarna bara rann för jag tyckte det hela var så komiskt.Men sedan vände jag mig om och jag skrattade inte så mycket mer då jag såg två små barn,en av dem gråta sittandes på stolen bakom mig.De hade kommit ifrån sina föräldrar och under min första dag i Mina så hade även där ett litet barn kommit ifrån sin mamma.Man måste vara på sin vakt där och speciellt om man bär med sig små barn.Poliserna lekte med barnen medan de fotade dem och jag hoppas verkligen att de hittade tillbaks sen,men om det vet jag inget om.
En "lost pilgrim" som oss kom jag väl ihåg,må Gud bevara honom.En mycket gammal man som vi hittade en gång alldeles förvirrad och rädd utanför ett matställe alldeles intill stenkastningen.Han hade kommit ifrån hans grupp och han var lika hjälplös som ett barn.Det kom fram att han var marockan-berb som oss och vi tog hans hand och lovade att inte lämna honom förrän han hittat sin grupp eller tält. Vi frågade polisman efter polisman men möttes olyckligt nog endast av ohjälpsamma typer som inte ville ta på sig bördan att ta hand om stackars gamlingen som knappt kunde gå.I ungefär en timme fick vi fråga efter hjälp tills vi hittade några andra marockaner som lovade att hjälpa mannen tillbaka.Vi förklarade för mannen att han kunde känna sig lugn och av den otroligt stora tacksamhet han kände böjde han sig och kysste min mors huvud samt mina händer och jag kämpade emot tårarna för jag blev så ledsen av att man där inte håller bättre koll på sina äldre.De blir så rädda då de lämnas ensamma,de är inte som oss som vet att vi klarar oss med språket och andra medel för att ta oss hem.Jag hoppas innerligt att det blir bättring när det gäller gruppsammanhållningar därborta.









Masjid al-haram

Efter dag 6 i Mina återvände vi till Mecka och masjid al-haram,och vad jag hade längtat efter att få se albayt igen.Jag ska berätta om några upplevelser som jag fick härifrån.

En gång då vi utförde vår tawaf var hettan nästan omöjlig att stå ut med för min del.Människor knuffades,fötterna var ömma och då är det lätt att man klagar.SubhanAllah nere på marken intill kaban såg vi plötsligt en man.Först blev vi förskräckta för vi trodde han hade ramlat och med den stora folkmassan som omringade honom så kunde en sådan sak sluta väldigt illa.Men då vi tittade extra noga så hade han inte ramlat utan det var en man utan ben som utförde sin tawaf med sina bara armar som han förflyttade sin kropp med.MashaAllah vilken otroligt stark imaan,så stark att han inte lät sig hindras av att han saknade ben att gå med subhanAllah och här stod vi och klagade över hettan.Jag skämdes så otroligt mycket och bad Gud om förlåtelse för min svaghet.Jag såg aldrig mannens ansikte men mamma sa att den strålade medans han kämpade sig fram på marken.Må Gud belöna honom med det bästa i paradiset för den kärlek han har för sin Skapare,ameen.

En annan kväll beslöt jag mig för att lämna gruppen och få lite tid för mig själv,så jag bad dem lämna mig i moskén och gå tillbaks till hotellet i förväg.Sedan gick jag upp till moskéns tak och började utforska allt mina ögon kunde få syn på i princip.Jag studerade alla bröder och systrar och fascinerades om på nytt över den otroliga mångfald moskén rymde. Min allra största dröm vad gäller dunya är att resa runt i världen och lära känna människorna i den.För då lär jag också känna min Skapare.Men i Mecka var det som att den drömmen redan hade besannats för jag kunde under en salaat samtala med en persisk kvinna för att under en annan samtala med en kvinna från Kuwait eller Nigeria eller Indonesien,Ryssland,Turkiet,Malaysia,Kina,Somalia,Kanada och listan fortsätter på alla möjliga länder du kan komma på.Människor från hela jordklotet hade kommit för att dyrka sin Herre och vilken underbar syn det var.Jag fortsatte min rundvandring en trappa ner på den andra våningen och studerade architekturen och bara tog in alla intryck jag kunde få av moskén.Det gav mig väldigt mycket för har man folk runt sig hela tiden så missar man saker.Jag lutade mig mot räcket och tittade ner på Skönheten och här satt jag en bra stund och bara tittade och önskade att bilden jag såg för evigt skulle stanna kvar på näthinnan. Jag tittade sedan runtomkring mig på pelarna och upp mot himmelen och bara tog in allt.Jag fortsatte sedan ner och utforskade den våningens delar och satte mig sedan på trappen och tittade ut mot Huset igen och ser plötsligt en fågel vit som snö flyga runt hela tawaf ytan runt runt utan att stanna.Jag följde den med bicken och med en starkt lysande måne på en kolsvart himmel i kontrast till den snövita fågeln cirkulerandes runt den vackra kabaan som reflekterade strålkastarnas ljus undrade jag om mina ögon någonsin skulle få se något vackrare.Jag fortsatte min rundvandring med ett belåtet hjärta och fann till min förtjusning en liten kattunge som också vandrade i moskén.Jag tog upp den i min famn och fortsatte min rundvandring med mitt nya sällskap och vi blev väldigt poppis då flera vakter kom fram till oss och tog foton med sina mobiler så ni kanske ser mig med ett brett leende hålla en kattunge i famnen i masjid al-haram någonstans på nätet

















Den 20e december kl 09:30 tog vi bussen mot Madina där vår älskade Profet Muhammad (sallalahu aleyhi wa sallam)ligger begravd.Det var smärtsamt att lämna al-bayt men jag såg fram emot att få hälsa på vår Profet (saw).Profeten (saw) har sagt: "Whoever visits me after my death is like he who had visited me during my life".
Under bussresan läste jag biografin och var så fängslad av den att jag knappt gjorde något annat.Men det blev såsmåningom mörkt och jag var då tvungen att slita ögonen ifrån boken.Jag tittade ut genom fönstret och upptäckte den mest vackra stjärnhimmel jag sett subhanAllah.Jag var helt förtrollad av den. Så pass att jag missade att det var värsta tjaffset mellan buss chauffören och passagerarna för tydligen hade han blivit upprörd över att vi stannat på vägen för att äta så han bestämde sig för att straffa oss genom att köra 50 km/h på en 90 väg .Någon hade till slut satt på radion och "tala 3al badru alayna" dämpade folkets tjaffs och efter ett tag hörde jag hur hela bussen sjöng med som om något bråk aldrig hade ägt rum.Vi återfick stämningen av glädje och gemenskap och längst vägen såg man vägskyltar som: "Udkur Allah!, Allahu akbar, Astaghfirullah, Id3i ya hajj!, SubhanAllah, La ilaha illa Allah, la hawla wa la quata illa billah, sally 3ala nabi! osv.Vilka underbara vägskyltar som påminner oss om att ägna en tanke åt Något större.Strax innan vi var framme fick vi ta emot gåvor-paket med mjölk,daddlar,juice,smörgåsar och böcker. Vi kom fram till Madina runt 21:30 och jag kommer tydligt ihåg kylan,det var betydligt kallare i Medina än i Mecka.Från vårat hotellrum såg man den magnifika och otroligt vackra masjid al-nabi som lyste i mörkret och jag var så ivrig över att gå in.Vi satte på oss våra bästa kläder och satte på våra godaste dofter och begav oss till Profetens (saw) moské,bad några rakaat och återvände sedan till hotellet för att vila ut oss inför morgondagen.

Nästföljande dag var en mycket speciell dag.Idag skulle vi besöka Profetens (saw) grav.Jag var vid den här tiden väldigt sjuk så jag somnade vid ett tillfälle i mammas knä medan vi väntade på vår tur att få gå in.Jag vaknade någon timme senare av att mamma och resten av alla kvinnor bara for upp på sina ben snabbt som blixten som om de hade fått en elshock eller någonting. Jag hann inte ens uppfatta vad som hade hänt förrän mamma tog tag i mig och vi tillsammans med en hel flock kvinnor rusade efter gruppledaren.Det var nämligen "Maghrib al-arabis" tur att få gå in,dvs vår tur.Vi började sända frid och välsignelser över honom (saw) och tårarna rann nedför allas kinder för snart skulle vi stå framför honom,vår nabi rasool Allah sallalahu alayhi wa sallam.Jag kände en sådan otroligt stark kärlek för vår profet (saw),jag kände ren lycka och var djupt rörd över den otroligt stora gåva vi hade fått av Gud.All tacksamhet går till Honom.Till slut kom vi fram och vi bad två rakaat i Al-Raudha,området mellan profetens hem och minbar (predikstolen).Om detta har profeten (saw) sagt: "Området mellan mitt hem och min predikstol är en äng bland paradisets ängar". Där gjorde vi duaa efter duaa men vakterna stressade oss hela tiden och bad oss gå för att lämna plats åt andra.Vi vände oss mot Profetens (saw) grav,hälsade på honom och framförde andras hälsningar till honom och jag blev så ledsen över hur vakterna stressade oss.Vi hade inte begärt att få vara där en hel dag men åtminstone längre än 3-5 min som de hade gett oss.Men alhamdulillah så räckte de få minuterna och mitt hjärta var så varmt efter att ha besökt profeten må Guds välsignelser vara med honom.

Jag kände dock en viss sorg över att min kunskap var och fortfarande är så fattig när det gäller profetens (saw) liv.Men inshaAllah så hör Gud mina böner om att öka den kunskapen så jag kan få lära känna Guds sändebud bättre.Jag kände inte denna sorg endast i Medina utan rätt så konstant under min vistelse faktiskt för jag tänkte att det finns de av Guds tjänare som mashaAllah har stor kunskap om sin deen och om vad som skett historiskt och så, men som inte haft möjlighet att besöka Mecka och Medina.De skulle förtjäna att se dessa välsignade städer mycket mer än jag och de skulle också veta bättre vad de såg.Men jag försöker ändå skjuta undan sådana tankar och bara vara tacksam över vad jag fått uppleva och göra det som ett mål att för varje dag utöka mina kunskaper om min religion och kanske om Gud vill kunna göra en till resa i framtiden.Jag gjorde så mycket duaa för att alla muslimer ska få chansen att göra sin hajj under sin livstid.Må Gud underlätta för alla muslimer att göra detta,och tro mig mina bröder och systrar man är en dåre om man har möjlighet till hajj men skjuter upp det såsom jag har gjort.Jag hade alltid skolan som en ursäkt men inte under en enda tidpunkt där tänkte jag på skolan eller ångrade att jag lämnade studierna.Jag skulle göra om detta miljoner gånger och aldrig ångra att jag prioriterat en sådan här resa framför plugget.Jag hade också andra ursäkter som att jag inte bär slöja eller är för ung.Dåraktigt,man ska åka då man är ung och stark.Jag såg så många äldre där som inte har kraften kvar att göra hajj men som ändå kämpade för att utföra sin plikt.
En man kommer jag aldrig glömma.Det var under fredagsbönen som jag såg honom.Man hade plastat in hans fötter,midja och händer för han var täckt i sin egen lösa avföring.Han var alltså så pass gammal och svag att han inte längre hade någon kontroll över hans kropp,men ändå så struntade han i den enorma förnedring som han utsatte sig för och gjorde sin hajj må Allah acceptera den ameen.Är man inte dåraktig då om man väntar med sin hajj trots att man har hälsan,tid,pengar och möjlighet till det när det finns miljontals som bara vågar drömma om en sådan chans?Är det något råd jag har till er så är det åk om ni har möjlighet! Åk!Och ge inte dig själv en massa ursäkter för det finns egentligen inget som kan jämföras med den enorma upplevelse man får när man gör sin pilgrimsfärd.En del av mig kommer aldrig bli densamma efter denna resa och mitt liv har blivit så mycket rikare.

Under de resterande dagarna i Medina spenderade vi nästan all tid inne i Profetens moské,och vi bad även under alla de 8 pelarna där profeten (saw) haft sin khutba,sovit,utfört sina böner m.m.Jag såg till att även här få en eftermiddag att spendera ensam utan sällskap för att studera och ta in alla intryck från moskén.Det var strängt förbjudet att ta några foton inne i moskén men tro mig när jag säger att man blir alldeles häpen över hur vacker den är byggd.En helt otrolig moské är det.Jag brukade titta upp mot taket tills min nacke började värka och till och med då ville jag inte sluta titta.





















Vi fick även en förmidddag till olika utflykter däribland till masjid al-quba den första moskén som byggts,Jabal Uhud och masjid al-qiblatayn där profeten (saw) tog emot uppenbarelsen från Gud att ändra sin böneriktning till Mecka.Vi besökte även Profetens fru Aishas (radiullahu anha) moské och Profetens första fru Khadijas (må Gud vara nöjd med henne) grav i Mecka. Aishas (ra) grav ligger i Medina. Till min besvikelse fick vi aldrig besöka hira grottan där profeten (saw) tog emot sin första uppenbarelse.Men alhamdulillah 3ala kulli hal,känns dåraktigt att klaga när man fått se så mycket annat.
























)




Dagen då jag lämnade Medina var en sorgsen dag och nedan följer en text som jag hittade i en broshyr.

"Farewell to you O Mecca, farewell to you O place of Revelation, farewell to you O place of light, farewell to you O Qiblah of this world, farewell to you O House of Allah, farewell to you O station of Ibrahim, farewell to you O zamzam, farewell to you O Mina, farewell to you O Arafat, farewell to you all- all these beloved symbols, all these symbols of our Lord. Farewell to some of the best times of our lives and the best of our memories. We say farewell to you with hearts that are submissive to Allah, with souls that are humble before Him, with the hope that we will see you again, time after time. We ask Allah to allow us to return to this place, we ask Him that He grant us the honour of seeing you again. By Allah, this is truly a difficult farewell and a difficulty return journey, how difficult it is to bid farewell to Mecca."

Det jag har berättat för er är endast en bråkdel av vad som finns att berätta så fråga mig gärna över något ni undrar,något som varit oklart eller något jag missat att ta upp som är intressant för er.Och må Gud underlätta för varje muslim att utföra sin hajj ameen.

[N_N83 Profil]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=1ED06Tyl7Tg[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=tqHk95FqZIA[/youtube]

[Jasmine. Profil]

Masha' Allah! Det var verkligen en jätte fin beskrivning och så fina bilder, subhan Allah. Barak Allahu fiki och en lite försenad hajj mabrour till dig kära syster.

[muslimah--@ Profil]

Masha'Allah vad vackert, du fick mig till tårar
Gör du'a för mig, jag vill också ner dit

[UmmAbdallah Profil]

Assalaamu aleykum wa rahmatullah

Masha Allah, må Allah belöna dig för att du delade med dig av dina upplevelser. Orden och bilderna fullkomligt svepte mig tillbaka till Mecka och Medina igen och jag kände igen mycket av det du beskriver, subhan Allah.

Ber och hoppas att vi alla får komma dit och återvända flera gånger insha Allah.

[Umm Yûsuf Profil]

السلام عليكم و رحمة الله و بر كاته

MashaAllah!!!! Vad är det för snick-snack om att du inte har berättartalang?! Jag satt och grät när jag läste, mashaAllah vilket språk du har!
MashaAllah, mashaAllah!!!

Och vilka bilder med!!!

[N_N83 Profil]

Wa aleykum assalam wa rahmatullahi wa barakatuh

Tack för era snälla och goda kommentarer kära systrar.
Eftersom ni uppskattade bilderna så mycket så ger jag er fler

Här ser ni en bild på salatul Ishaa en kväll då vi var på väg hem från Aishas radiullahu anha moské.Det som var så härligt att se där i Mecka och Medina var hur man prioriterade bönen framför allt annat.T.ex. alla butiker stängdes då bönen hade gått in.Affärer och vinster kunde vänta för det fanns något Större än det jordiska.
Pilgrimer kunde man se be varsomhelst i princip som ni ser på bilden.Hann man inte till moskén bad man där man befann sig helt enkelt.



Profetens (saw) fru Aishas (ra) moské





Sen får ni en bild på skönheten innan fajr.



Och här ser ni huset där käre Profeten sallalahu alayhi wa sallam bodde alldeles intill masjid al-haram.De har gjort om huset till ett bibliotek nu:Maktabat Makkah almukarramah.



Kamel älsklingen på Arafat.



Det här är ett foto på masjid al-jinns insida.Ni ser Koranversen som lyder:
[72:1-2] Säg [Muhammad]: ”Det har uppenbarats för mig att en skara av osynliga väsen fick lyssna till [Koranen], och [att] de sade [till de sina]: 'Vi har lyssnat till en märklig uppläsning,som leder [lyssnaren] till kunskap om rätt och orätt. Vi tror på dess [ord] och vi skall inte sätta gudar vid vår Herres sida.



Daddlar,daddlar och daddlar =)





Och sist ännu en vacker utsikt från planet,vi hade kommit in i Saudiarabien här om jag inte minns fel.



Jag tog 486 bilder där nere så jag har mycket att dela med Återkommer kanske med fler.
Längtar tillbaka så mycket.

[sara12 Profil]

Mashallah, vilka fina bilder

[Umm Yûsuf Profil]

السلام عليكم و رحمة الله و بر كاته

MashaAllah dela gärna med dig av fler

Jag såg dig på en träff hos en syster i fredags, hoppas vi träffas någon annan gång när jag kommer upp, inshaAllah..

[N_N83 Profil]

[Umm Yûsuf Profil]

السلام عليكم و رحمة الله و بر كاته

Vi salamade i alla fall Men det var inte riktigt läge att säga : Hallelå ja, här var Umm Yûsuf med alla runt omkring...
En ledtråd: Jag var den med barn nattade i rummet bredvid

[sawsab Profil]

MAshAllah, vilka bilder jag vill veta vart man vänder sej om man vill åka på Hajj? Hur länge blir man borta ca? Vad kostar det ca?

[sara12 Profil]

[sawsab Profil]

[N_N83 Profil]

[sara12 Profil]

salamu alaikum
Ja, alhamdulillah vi gjorde också hajj 08. Vi åkte med gruppen som heter Hajj Nordic Group. Vi åkte från Köpenhamn via Istanbul till Jeddah. från och med 2 dec till 26 dec.
Jag längtar faktiskt efter Hajj, Mekka och Medina.

[N_N83 Profil]

Wa aleykomo salam

Ok mashaAllah.
Jag vet syster jag känner likadant.Har nästan gått och blivit lite smådeppig pga det...man lämnar verkligen en stor del av sitt hjärta därborta.

Jag försöker hålla kontakten med de vi åkte med,för det gör nog gott att se ansikten som kan återuppliva känslan av hajj.Sen har man ju alltid bilderna,dagboken och tv-sändningarna som gör att det känns lite bättre.InshaAllah en umrah i framtiden syster.

Sawsab jag hoppas att du åker inshaAllah,om du har möjlighet vill jag verkligen att du gör det!

[al-Fariq Profil]

[youtube]http://youtube.com/watch?v=hnQZZFQ7ldk&feature=related[/youtube]

[N_N83 Profil]

MashaAllah mashaAllah <3 haha!! vad BRA han gjorde videon mashaAllah.Blev gråtfärdig men samtidigt på jätte bra humör nu.

Jazak Allah alf kheyr broder al-Fariq!!

[umm Zakaria Profil]

Barak allah hofiki för de du skrev. jag ska insha allah åka på hajj detta året så jag är jätte tacksam att du har skrivit lite om vad man gör där.
jag har några frågor
1. om man ska handla var rekomenderar du att man ska köpa någon stans? jag menar att man inte behöver bära runt på saker och glömma varför man är där
har man en hotell där man kan ha sina saker eller måste man åka runt med sakerna?
ursäkta att jag skrev så konstigt jag hoppas att du förstår jag är lite orolig för jag ska åka med min pappa och det känns som att jag måste ha koll på lite innan jag åker insha allah!
2. vad rekomendrar du att man ska ta med sig?
3. jag tänkte på när man sover i tältet är det jätte trångt är toaletterna fräsa där?
jag hoppas att du förstår och kan svara på de insha allah
asalmu alykom

[N_N83 Profil]

[Aaliyah Profil]

MashaAllah jag finner inte ord så underbart det var att få se så detaljerade bilder från din hajj. Må Allah swt ha accepterat din hajj, ameen. Sitter här med tårar i ögonen. SobhanAllah. Må Allah swt låta oss alla få åka på hajj som ännu inte har varit och acceptera vår hajj, ameen.

[umm Zakaria Profil]

asalmu alykom!
JAG SKA INSHA ALLAH ÅKA DETTA ÅRET SÅ JAG UNDRAR OM DU KAN SKICKA FLER BILDER PÅ DIN HAJJ TILL MIG INSHA ALLAH OCH VILKA ÅKTE DU MED SJÄLV SKA JAG INSHA ALLAH ÅKA MED HAJJ NIRDIC
HÄR ÄR MITT E-MAIL ADRESS: hamida_81@hotmail.com
barakallah hofiki

[N_N83 Profil]

MashaAllah det börjar närma sig nu inshaAllah Lycklig för din skull syster,jag ska se vad jag kan göra för dig och må din hajj bli accepterad och göra Allah swt nöjd med dig amin.