Ang prioriteringar

[N_N83 Profil]

Vi vet att vi bör sträva efter att prioritera vår deen framför det värdsliga.Ibland är sådana prioriteringar tydliga.
Bönen bör prioriteras framför datorn exempelvis...Pilgrimsfärden framför ett turist-resemål....En föreläsning framför tv-tittande osv.

Men sen finns det prioriteringar där man måste göra ett övervägande mellan två goda handlingar och komma fram till vad som väger tyngst.Här blir det svårare..

Jag kan jag göra egna prioriteringar där jag gör mina egna bedömningar om vad som väger tyngst.Och jag ville höra vad ni säger om ett sådant omdöme.

Alla har vi våra rädslor när det kommer till mötet med Gud.Någon kanske oroas över bönens giltighet,en annan om sina inre avsikter,en tredje om sin kunskap osv. Min allra största rädsla som toppar alla andra rädslor är då jag ska stå framför Gud och bli dömd efter hur jag skött mig mot mina föräldrar.För den gåvan är så enorm och ligger därför som något tungt över mina axlar för jag känner aldrig att jag gör nog för dem.

Säg att jag börjar min dag med att vakna upp till Fajr,gör lite duaa,läser ett antal rekomenderade suror ur Koranen för att senare under dagen gå på en föreläsning,ber alla böner i tid med djup koncentration,passar på att ge sadaka i moskén,kommer hem och pluggar lite fiq,gör dawa för mina icke muslimska vänner på msn eller facebook,går förbi grannen en sväng för att kolla om de mår bra,kommer hem igen och avslutar dagen med dhikr.Ok,det var en lite orealistisk dag för min del men säg att jag spenderar en dag så.Jag borde känna mig som en grymt bra muslim då eller hur?

Men säg att min mamma kommer in under tiden jag gör min dawa på msn exempelvis och frågar något.Kan vara vadsomhelst...om jag tagit hand om disken tex.Skulle jag då vifta irreterat med handen och signalera att det jag gör är viktigare än vad hon har att säga,då skulle hela min perfekta dag som muslim vara ruinerad.Jag skulle känna mig som en dålig muslim trots en hel dags samlande av hasanat.Allt jag gjort under dagen skulle värderas till siffran 0 i mina ögon.

Då har jag alltså gjort en egen bedömning av vad som väger tyngst i det här fallet.

Ett sant exempel nu...när jag började på halaqa,islamisk studiecirkel,så började jag missa flera dagar och utflykter pga att jag inte ville lämna mamma ensam hemma med massa ansvar och uppgifter i hushållet.När jag sa vad min ursäkt var så kändes den inte helt accepterad.Halaqan skulle gå före allt annat för deen ska prioriteras först. Ok,helt överens om att deen går först.Men det är minst lika mycket deen att finnas där för sin familj som att läsa om Sira eller Fiq.Skulle jag gå på lektionen medans min mamma sliter hemma vad skulle jag då tagit med mig därifrån? Ingenting i mina ögon.Jag offrar hellre lite kunskap än min mors missnöje och den bedömningen eller prioriteringen har ingen sagt åt mig att göra,men det är vad jag känner är rätt.

Att man tar sin familj för givet är ett faktum.De finns ju alltid där.De har alltid gjort det och kommer alltid göra det.Det vet man.Så de kan få komma i andra hand...lugnt,de kommer ändå förlåta och förstå och acceptera allt dumt man gör mot dem.
Nej! Fel tänkt där! Jag skulle skämmas att möta Gud med den inställningen. Det är ingen liten gåva Gud skänker oss när vi öppnar våra ögon i Dunya och finner en familj som älskar en. Det är inget att ta för givet. När Gud uppmanar oss att söka kunskap,göra dawa,prioritera deen framför det värdsliga så glöm då inte att man kan komma en bra bit på vägen endast genom att visa godhet mot sina föräldrar. Kunskap handlar inte bara om att svara rätt på frågor som en person kan ställa. Kunskap handlar isåfall mer om att känna igen Guds gåvor och värdesätta dem. En icke muslimsk vän som ser hur du behandlar dina föräldrar blir nog mer påverkad av islams vackra budskap på det sättet än om du skulle mata henne eller honom med artiklar och föreläsningar. Att prioritera deen är att prioritera Guds välbehag,och jag hoppas verkligen innerligt att Han swt hjälper mig och alla andra att göra sådana rätta prioriteringar.

Nu utvecklades inlägget lite utanför vad min egentliga avsikt med det var.
Jag ville egentligen ställa frågan hur vet man vad som väger tyngst när man ställs inför två val som båda är en form av dyrkan? Följer man det som känns mest rätt under just den situationen eller har ni andra tips?

Jazakum Allah kheyr.

[bouhamza Profil Webbplats]

Rent spontant så säger min magkänsla att mamma går före dawa, om det nu var valet...

[b Profil]

...

[N_N83 Profil]

Svaret är inte lika självklart för alla det kan jag lova.

På en halaqa måste man tydligen komma med ursäkter som sjukdom,förlust,eller andra hemskheter för att sin frånvaro ska bli accepterad.Varför ska man vänta tills det går så långt undrar jag? För mig är det anledning nog att stanna hemma om jag märker att någon familjemedlem behöver mig.Jag vill minnas goda och bra stunder med min familj,inte ägna mig åt allt annat när de är friska och glada för att sedan prioritera dem först när det blir försent.Nej tack!

Jag tackar för era svar.Jag vill ändå ställa frågan hur man bedömer vad som är viktigast av två goda handlingar,vi behöver inte ta mitt exempel med familjen nu.Det kan beröra vadsomhelst..ska man gå efter känsla eller försöka söka upp svaret på något sätt? Eller spelar det inte så stor roll alla gånger om båda handlingar är goda?

Ps:Vill bara säga det att mina inlägg kanske verkar riktad mot en viss halaqa eller vissa människor.Men i själva verket är det en väckarklocka för min egen del.Som jag nämnde är det faktiskt min största rädsla vid mötet med Gud.Jag vet helt enkelt inte hur jag någonsin ska kunna ge dem det de förtjänar och jag avskyr faktumet att jag tar dem för givet..men så funkar vi människor subhanAllah.Jag hoppas att Gud gör oss starkare inshaAllah.

[UmmAbdallah Profil]

Jag tror att det är bra att fråga sig själv vad som är viktigast framför Allah, precis som du gör, för ibland vill kanske ens "nafs" hävda att det man själv tycker är angenämast att ägna sig åt också är det viktigaste. Generellt däremot så skiftar svaret antagligen från person till person, från omständighet till omständighet och kanske från ett tillfälle till ett annat. Ofta känner man på sig vad som bör prioriteras, i andra fall kanske det blir uppenbart efter ett tag. Om man känner sig osäker, gör dua att Allah visar vilket som är bäst.

[b Profil]

...

[N_N83 Profil]

Salaam

Syster UmAbdallah tack för ett bra svar på min fråga.

Syster b Just därför slutade jag på halaqan också Det var ett enkelt val från min sida och något som gynnar både studiegruppen och mig alhamdulillah.InshaAllah kommer ett bättre tillfälle att ägna mig åt sådana intensiva studier.Som jag skrev sist i mitt inlägg,om du läser om den,så är det skrivna mer riktat mot mig själv och inte en viss halaqa.Det handlar om hur jag prioriterar och bedömer och kanske värdesätter saker och ting.Och det gör mig bara nytta att få ner sådana tankar.Ger mig perspektiv på saker och ting.

Man kan prioritera olika saker vid olika tidpunkter i livet tror jag,och jag tycker UmmAbdallas råd om hur man ska tänka när man gör sina prioriteringar var mashaAllah väldigt givande råd.Jazaki Allah kheyr!

[b Profil]

...

[N_N83 Profil]

Helt med på vad du vill komma fram till, och det intressanta för mig här är inte att andra ska stödja eller hålla med mina prioriteringar (det kanske missförstods av inläggen) utan hur man bäst gör dem.Och som sagt det fick jag ett tillfredsställande svar på alhamdullah.

Det är inte en halaqa eller andra människor man strävar efter att behaga utan Gud.Gruppens eller lärarens prioriteringar i deras liv kan vara helt olika mina och ingen av oss behöver ha rätt eller fel för det.Det handlar om var man står i livet just nu och vad som väger tyngst just nu,och detta är helt klart olika för alla.Den bedömningen är upp till var och en med Guds vägledning och hjälp inshaAllah.

Wa salamu aleykum

[Tahiri Faqeer]

[Fredsagent Profil]

Varje situation är unikt precis som det redan har påpekats. Det innebär i praktiken att man helt enkelt ser vad som bör prioriteras i just den situationen som man är i. Så vill i alla fall jag tänka när jag ska bedöma vad som ska prioriteras. Jag menar i vanliga fall när bönen är inne så måste jag utföra den, men om det skulle ha hänt något kanske att mitt barn har ramlat omkull och gråter så skulle jag trösta barnet tills jag ser att det inte är något allvarligt och så går jag tillbaka till bönen. Jag har inga små barn, men jag tror att många småbarns föräldrar känner igen sig i en sådan situation.

Det här inlägget påminde mig om något som inträffade under profetens tid. När en man bland muslimerna som hade tänkt sig utföra pilgrimsfärden men blev tillsagd av profeten att göra det för att istället ha hand om sin mor hemma. Jag hoppas att jag minns det rätt.
Hur som helst säger det mig att alla prioriteringar inte behöver vara detsamma i alla situationer.