Ett gott sällskap

[Sandzak]

Att välja och ha ett gott sällskap är oerhört viktigt av många anledningar och ur många aspekter.

1. Människan kan inte leva ensam; varje individ måste leva tillsammans med andra individer och kommunicera med dem. När man då kommunicerar med andra kan man skapa ett inflytande hos de eller så kan de påverka en.

2. De människor som du umgås med och blir vän med är av två slag. De är antingen goda individer – som påbjuder och uppmuntrar dig med det goda och hjälper dig att fullfölja det som Gud har påbjudit en att göra, eller så är de dåliga individer som påbjuder dig att tillfredsställa Satan, kallar dig till olydnad mot Gud – kallar dig att gå samma väg som de, en väg som leder raka vägen ner i fördärvet – helvetet (Må Gud skydda oss från den!)

3. När Profeten skickades med missionen att etablera Islam, gjorde han inte detta på egen hand. Snarare så valde Gud följeslagare till honom som gjorde han sällskap och spred Budskapet till dess att missionen var fullbordad.

Dessa tre aspekter visar på att det är viktigt att man har ett gott sällskap – goda vänner och kompanjoner, rättfärdiga kompanjoner. Sådana kompanjoner kommer att hjälpa dig med att göra det som är gott för dig och påminna dig om Gud. De kommer att påbjuda det goda och förbjuda det som är ont. Dessa aspekter som nämndes ovan visar även på att det är viktigt att man undviker att bli vän med dåliga människor, eftersom sådana människor kommer att ha en negativ påverkan, de kommer att ”påbjuda” dig att begå de gärningar som Gud inte gillar och som leder en till Helvetet.

Profeten har gett oss ett exempel, en jämförelse av dessa två olika slags vänner, Han sade: ”
"The case of the good companion and the bad companion is like that of the seller of musk and the blower of the bellows (iron-smith). As for the seller of musk, he will either give you some of the musk, or you will purchase some from him, or at least you will come away having experienced its good smell. Whereas the blower of the bellows will either burn your clothing, or at least you will come away having experienced its repugnant smell." [Återberättad av Bukhari och Muslim]

Profeten förklarade varför det är så viktigt att ha ett gott sällskap, för att inte ge rum för tvivel eller förvirring om detta när han sade: "A person is upon the religion of his close friend, so beware whom you befriend." [Återberättad av Abu Dawud och Tirmidhi]

Alltså så kommer man att ha samma metodik, gå samma väg, ha samma beteende, tankesätt och tala på samma sätt som sin vän. Därför måste vi således vara väldigt försiktiga med våra val av vilka människor som ska bli våra vänner. Det finns en arabiskt ordspråk som lyder som följande: ”Your companion is what pulls you to something”. Så om din kompanjon är god, kommer han att ta dig till det som är gott. Han kommer att påbjuda dig att göra det goda och förbjuda det som är ont. Om han kommer på dig då du begår en synd kommer han att varna dig, om han blir medveten om dina tillkortakommanden kommer han att ge dig råd och om han finner ett fel hos dig kommer han att dölja det och inte avslöja det till andra.

Profeten har talat om denna typen av personen då han sade: “…Whoever conceals (the fault of) a Muslim, Allaah will conceal his fault on the day of Judgment.” [Återberättad av Abu Dawud]

Så om du finner en brist, ett fel hos din broder, bör du önska att ta bort denna brist hos honom och inte avslöja det till andra människor. Detta är något som krävs ifrån dig och andra bröder för att ni skall kunna uppnå ett sant och rättfärdigt brödraskap och återigen påbjuds du att välja goda människor – för att på såsätt ha ett gott sällskap. Ädla broder, var försiktig när du väljer vänner, välj de som är på den korrekta vägen, som är lojala och som döljer dina brister medan de påbjuder dig att utföra det goda och förbjuder dig att göra det som är ont, de som kommer att stå vid sidan om dig och stödja dig, och samarbeta med dig i allt det som är gott.

Denna princip är oerhört viktigt eftersom den måste vara en grundprincip för hur religionen bör etableras, och den bör vara en grundprincip för hur ett rättfärdigt brödraskap bör vara. Det bör vara varje muslims avsikt att skaffa nya vänner för att dessa ska hjälpa honom/henne att bli starkare i tron, att praktisera sin tro mer för att på såsätt bli en bättre muslim. Ett exempel på en sann uppriktighet vid väljandet av ett gott sällskap är den av Profeten Musa (Moses) då Gud informerar oss att han sade: ”Aron, min broder. Låt honom bli ett stöd för mig och låt honom dela min uppgift, så att vi oförtröttligt får prisa Din härlighet och ständigt minnas Dig!” [Koranen; 20: 29-34]

Profeten Musa ville att hans broder skulle stödja, hjälpa, skydda och vara vid hans sida. Detta är precis vad de troende gör för varandra sinsemellan. De troende stärker sina band med sina bröder genom att just precis stödja, hjälpa, skydda och vara med varandra. Profeten har sagt: "There are three characteristics; whoever has them will taste the sweetness of faith: That Allaah and His Messenger are more beloved to him than all else, that he loves a person and does not love him except for the sake of Allaah, and that he would hate to revert to unbelief just as he would hate to be thrown into the Fire.” [Återberättad av Bukhari och Muslim]

Alltså så är de troendes band sinsemellan baserade på deras
uppriktighet och deras seriösa följande av religionen. Ädla bror akta dig från att ta någon till vän om denne inte har samma karaktär och egenskaper som de som nämndes ovan. För om du inte aktar dig och istället väljer en dålig vän kan du komma att bita dig i händerna precis som de orättfärdiga kommer att bita sina händer i förtvivlan då Gud säger: “den Dag då den orättfärdige biter sig i handen [i förtvivlan] och ropar: "Om jag ändå hade följt sändebudets väg!” [Koranen; 25:27]

Och Gud Säger även: ”Den som är blind för den Nåderikes påminnelser låter Vi få ett ont väsen som ständig följeslagare.” [Koranen; 43:36]

All form av fysisk umgänge som du ser omkring dig, om det inte var för Guds Skull som dessa människor umgicks kommer det inte att vara till godo för de på Domedagen, utan istället roten till all plåga och fördärv, då Gud Säger: ”Den Dagen skall de som förut var nära vänner bli varandras fiender, [alla] utom de som fruktade Gud.” [Koranen; 43:67]