Bokstavligt eller bildligt

[LasseBJ Profil]

Jag undrar om det är meningen att man antingen skall göra exakt som det står i Koranen och Haditherna, eller om det är meningen att man ska tolka det budskap texterna så fint förmedlar?

Om man tittar på bönen, kan vi konstatera att Profeten (saw) alltid bad Isha – kvällsbönen vid 8-9 tiden på kvällen, vilket i hans hemtrakter är det samma som Koranens text ”när det röda halvmörkret har försvunnit”. Dag och natt är ganska lika på dessa sydliga breddgrader oavsett årstid.

Men vi kan också konstatera att de flesta muslimer i Sverige inte ber Isha som Profeten (saw) runt ½ 9 på kvällen, utan kanske 4 på eftermiddagen eller 11 på kvällen, beroende på årstid.

Min konkreta fråga är då vilket som är mest rätt. Att tolka texterna bokstavligt och be vid olika tider.
Eller tolka texterna bildligt, och därmed kunna be som Profeten (saw) vid ungefär samma tider varje dag oavsett årstid och oavsett var man bor?

De mest kunniga svaren jag erhållit hittills säger att :
om man har ett avvikande dag- nattsystem kan man antingen:
- följa närmaste stadens bönetidtabell som har riktigt dag och natt ljus.
- gå efter den senaste bönetidtabellen man använde.
– använda den meckanska bönetidtabellen.

Kan vi jämställa dessa svar med Haditherna?
Nej, texter författade i nutid kan inte gälla som Hadither.
Haditherna är nedskrivna bevis på hur Profeten (saw) praktiserade. Svaren jag fick är något annat.
Haditherna är nedskrivna av speciellt betrodda personer, som Bukhara, strax efter Profetens (saw) död.
Nej, även om svaren är kunniga, är det ändå bara en bildlig tolkning av de heliga texterna.
De finns ju varken nedskrivna i Koranen eller i Haditherna. Inte ens några bönetidtabeller finns omnämnda där.

Men eftersom dessa svar ändå är accepterade inom Islam, har jag väl fått svar? Bildlig tolkning framför bokstavlig.

Då bör väl det tillämpas på alla texter?
Inom t.ex. arv och äktenskap är då inte de exakta orden viktigast, utan den bildliga tolkningen, t.ex. budskapet att rättvis fördelning är det viktiga inom arv.
Inte ens orden som beskriver paradiset bör väl tolkas bokstavligt, utan det är den bildliga beskrivningen av något ofattbart underbart som är det viktiga?
Etc. etc.

Sen kanske det kan finnas två förklaringar till varför då bönetillfällena i de heliga texterna refererar till solen och inte till något annat:
- Dels behövde de första muslimerna lite tydligare instruktioner om när man ska be de 5 obligatoriska bönerna. Och solen var en stabil och jämn referens året om.
- Dels fanns det inga nordbor bland de samtida åhörarna. Det fanns helt enkelt inget behov då, att tydliggöra bönetiderna för andra. Det behövdes ju inte heller, då Koranen inte skall tolkas bokstavligt. Om jag har rätt?

[Abdulwahid]

Om jag har förstått dig rätt bygger ditt argument på ett missförstånd (rätta mig gärna om jag har fel!). De lärda är överens om att Koranverserna och haditherna som behandlar bönetiderna inte avser givna klockslag. Det är istället solens position som avgör när en bönetid infaller. Detta innebär att bönetiderna varierar från en plats till en annan. Under vinterhalvåret infaller t.ex. tiden för ’Isha tidigare i Sverige än i Saudiarabien.
De olika åsikter du refererar till i din fråga behandlar hur man ska avgöra när tiden för ’Isha infaller under sommarhalvårets längsta dagar, då det röda ljuset aldrig försvinner från natthimlen. De behandlar inte bönetiderna i allmänhet. De lärda har tillämpat olika metoder och principer för att uttala sig om hur man ska avgöra när bönetiden infaller under sådana omständigheter.

Utgångspunkten är att texter ska tolkas bokstavligt, förutsatt att det inte finns andra texter som klargör att de ska tolkas bildligt, eller att det inte finns rationella skäl för att tolka en text bildligt. I Koranen och hadithlitteraturen finns det t.ex. livliga beskrivningar av paradiset, men dessa ska inte tolkas helt och hållet bokstavligt, eftersom Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har sagt att ”Paradiset är något som inget öga sett, inget öra hört och som ingen människa har kunnat föreställa sig.” I Koranen står det att Gud har händer, men inte heller detta ska uppfattas bokstavligt, eftersom det i en annan passage står att ingenting är Honom likt.

Detta betyder inte att det inte går att göra symboliska tolkningar av texter som ska uppfattas bokstavligt. Följande vers är ett exempel på detta: Troende! Gå inte till bön om ni är berusade, [utan vänta] till dess ni vet vad ni säger. (K. 4: 43) Detta skulle uppfattas bokstavligt, dvs. som ett förbud mot att komma till bön berusad, men versen kan också tolkas symboliskt. Imam al-Ghazali, må Gud vara nöjd med honom, sade:

"Ni som tror, kom inte berusade till bönen, utan först när ni vet vad ni säger. (K. 4:43) ”Utan först när ni vet vad ni säger”, denna passage förklarar varför den berusade förbjudits att komma till bön [dvs. eftersom den berusade inte vet vad han säger], och detta gäller även den splittrade vars tankar helt upptas av sataniska viskningar och av det jordiska livet. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: “Den vars bön inte avhåller honom från oanständiga och motbjudande handlingar uppnår inte annat än att fjärma sig från Gud”, och bön utförd i ett tillstånd av inre splittring utgör inget skydd mot, eller hinder för oanständiga och motbjudande handlingar." (Ihya 'Ulum al-Din)

Han tolkade ordet ”berusade” bokstavligt, men gjorde även en symbolisk tolkning genom att jämföra människor som fyllt sina magar med rusdrycker och människor som fyllt sina hjärtan med kärlek till det förgängliga, och som därför saknar omdöme och koncentration. Det viktiga när man gör symboliska tolkningar är att den bokstavliga betydelsen inte åsidosätts eller förnekas.

Ett annat exempel är när drottningen av Saba talade med sina rådgivare och sökte råd om hur hon skulle förhålla sig till Salomo. I Koranen berättas att hon sade: När kungar erövrar ett land, vållar de förstörelse och förödmjukar de mäktiga bland dem. Ja, så går de till väga. (K. 27: 34)
Detta ska förstås som historiska fakta som beskriver det som verkligen ägde rum, men det finns också en bildlig tolkning av hennes ord. Aydarus al-Habshi har gjort en symbolisk tolkning av versen. Han sade: ”Kungar” symboliserar guld och silver; ”land” symboliserar händer och hjärtan; och ”mäktiga” är de goda tankar som inspireras av Gud.” (al-Fuyudat al-Rabbaniyya min anfas al-sadat al-’Alawiyya) Han menade att den som fyller händer och hjärta med omsorg om världsliga tillgångar kommer att försvåra mottagandet av Gudomliga ingivelser, eftersom kärlek till dessa tillgångar tränger undan de goda tankar som kommer från Gud.
En annan symbolisk tolkning som omnämns i samma bok är att ”Kungar” symboliserar andlig vägledning, och att den förstörelse och förödmjukelse den vållar drabbar jagets lägre begär, dvs. att de lägre begär som förut hade makt över hjärtat nu förödmjukas och trängs undan.

Jag hoppas att svaret ska vara till hjälp.

[LasseBJ Profil]