Anekdoter - Sofyan al-Thauri

Här kan man diskutera Islams civilisation så som Islamiska vetenskaper, Islams historia, och allt annat som har med Islams civilisation att göra.

Moderatorer: Admin, Admin Basha

Användarvisningsbild
Inlägg: 270
Blev medlem: tor apr 06, 2006 17:07
Ort: Göteborg

Anekdoter - Sofyan al-Thauri

Inläggav Abdussalam » ons maj 17, 2006 18:59

Sofyan al-thauri

Abu ’Abd Allah Sofyan ibn Sa’id al-Thauri föddes år 97 (715) i Kufa, han studerade till en början under sin far, och senare under många olika lärda, han ernådde stora kunskaper i hadith och teologi. År 158 (775) hamnade han i konflikt med makthavarna och tvingades på flykt till Mecka; han dog år 161 (778) i Basra. Han lade grunden till en lagskola som levde kvar i omkring två sekel; han levde ett strikt asketiskt liv.

Sofyan-e Thauri och kaliferna
Sofyan-e Thauris skrupulöshet manifesterade sig till och med innan han var född. En dag när hans mamma stod på taket till hennes hus stoppade hon några saltgurkor från grannens tak i munnen. Sofyan sparkade till så häftigt i sin mammas mage att hon för en stund trodde att han var förlorad.
Det berättas att den tidens Kalif bad framför Sofyan, och medan han bad tvinnade han mustaschen.
”Det där var inte en giltig bön” utropade Sofyan.
”I Morgon på Uppståndelsens slätt kommer denna bön kastas i ansiktet på dig likt en smutsig trasa”
”Tala aktsamt” sade Kalifen.
Sofyan svarade ”Om jag skulle försaka en sådan skyldighet, skulle min urin förvandlas till blod”
Kalifen blev förgrymmad och beordrade att Sofyan skulle hängas i galge.
”Då kommer ingen våga vara så djärv framför mig igen” sade Kalifen.

Dagen Sofyan skulle avrättas låg han sovandes med huvudet i ett stort helgons famn och med fötterna på Sofyan ibn Oyainas knän.
De två helgonen, väl medvetna om att galgen förberedes, sade till varandra ”Vi säger inget, till honom”. Då vaknade Sofyan.
”Vad är det som händer?” sade han. De talade bekymrat om för honom vad som pågick.
”Jag är inte så fäst vid det jordiska livet” förklarade Sofyan ”men man måste fullgöra sina plikter så länge man lever på jorden”.
Med tårfyllda ögon bad han ”Herre, min Gud, ge dem med ett mäktigt straff.”
Samtidigt satte sig Kalifen på sin tron omgiven av väldiga pelare, när blixten slog ner i palatset, och kalifen samt hans ministrar slukades av marken.
”Vilken fantastiskt välmottagen bön” utropade de nobla helgonen.

En annan Kalif satt nu vid makten, och han hade förtroende för Sofyan.
När Sofyan blev sjuk skickade Kalifen en kristen läkare som var en stor mästare och oerhört skicklig, för att behandla Sofyan. När läkaren undersökte hans urin, sade han,
”Det här är en man vars lever har blivit till blod av fruktan till Gud. Det rinner undan för undan ut från urinblåsan. Religionen hos en sådan man kan inte vara falsk.”
Han blev genast Muslim.
”Jag trodde jag skickade läkaren till en sjuk man, i realiteten, skickade jag den sjuke mannen för att behandla läkaren.” kommenterade Kalifen.

Anekdoter om Sofyan-e Thauri
En dag passerade Sofyan och hans vän dörren till en förnäm. Sofyan tillrättavisade sin vän som stirrade in i en pelarhall.
”Om såna som du inte stirrade så på deras palats, skulle dem aldrig ha gått till sådana överdrifter.”
”Genom att stirra blir man medskyldig till denna lyx”

En granne till Sofyan dog, och Sofyan gick för att be vid hans grav. Efteråt hörde han folk säga ”Han var en god människa”.
”Hade jag vetat att han var ansedd bland människor, skulle jag aldrig ha deltagit i hans begravning. Såvida inte personen var hycklare, ska man inte högakta den” sa Sofyan.
När några uppmärksammade Sofyan om att han tagit på sig kläderna bak å fram, avstod han från att förebrå dem, och sa ”jag tog på mig skjortan för Guds skull, och vill inte ändra på den för människors skull”.

En ung man missade pilgrimsfärden, och drog en suck.
”Jag har utfört fyrtio pilgrimsfärder” sade Sofyan, ”och jag skänker dig allihop, om du skänker mig denna suck?”
”Okej” sade den unge mannen.
Samma natt drömde Sofyan att en röst sa:
”Du har gjort en sådan förtjänst på denna transaktion, att om den skulle fördelas på alla pilgrimer på Arafat, så skulle de sannerligen vara rika.”

En dag åt Sofyan en bit bröd när en hund råkade passera förbi. Han gav hunden brödet bit för bit.
”Varför åt du inte brödet tillsammans med din fru och ditt barn” tillfrågades han.
”Om jag ger hunden brödet så kommer han vaka över mig genom hela natten så jag kan be” svarade han.
”Om jag ger det till min fru och mitt barn, så kommer dem hålla mig tillbaka från min tillbedjan.”

Sofyan reste i sällskap med en vän till Mecka, och Sofyan grät hela vägen.
”Gråter du av rädsla över dina synder” frågade vännen.
Sofyan sträckte ut sin hand och plockade upp några strån av säd.
”Även fast jag har mycket synder, är dem lika obetydliga för mig som dessa strån. Vad som gör mig rädd är huruvida min tro är genuin eller inte”.

Följande berättelse illustrerar vilken barmhärtighet Sofyan visade Guds alla skapelser.
En dag på marknadsplatsen såg han en inburad fågel flaxa oroligt och ge ifrån sig sorgsna läten. Han köpte fågeln och släppte ut den. Varje natt kom fågeln till Sofyans hem och vakade hela natten medan Sofyan bad, och satte sig på honom i omgångar.
När Sofyan dog och bars till sin grav, insisterade fågeln på att följa processionen, och lamenterade sorgset tillsammans med de sörjande.
När Sofyan jordfästades, drämde fågeln i marken. En röst meddelade från graven
”Gud den Allsmäktige har förlåtit Sofyan tack vare den barmhärtighet han visade Guds skapelse.”
Fågeln dog, och följde Sofyan.

Återgå till Islams civilisation

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst