Jamil & vännen
Moderatorer: Admin, Admin Basha
1 inlägg
• Sida 1 av 1
Jamil & vännen
En gammal man berättade till sina vänner:
Jag har arbetat många år på den här marknaden,
mött åtskilliga människor vars ansikten
berättat en livshistoria.
Men det finns en historia som jag aldrig glömmer.
Det fanns en gång en man vid namn Jamil som tagit
med sig hundratals bönemattor från Mecka.
En dag fick han besök av sin närmaste vän.
Vännen skakade hans hand och frågade
vad en bönematta kostar.
Jamil svarade: ”Du är som min egen broder,
värdet av din vänskap är så mycket mer
än några ynkliga silvermynt.
Men vännen insisterade och ville verkligen
betala för bönemattan.
Han sade: ”Var vänlig att låta mig betala,
annars låter samvetet mig inte att vila.”
Jamil svarade: ”Låt gå, som du vill min vän!
Du ska få den dyraste av dem alla för ett broderligt pris.
Endast trettio silvermynt för en rättfärdig vän som dig.”
Vännen tog fram en penningpung ur sin byxficka,
med trettiosilvermynt och överräckte den till Jamil.
Därefter tog han farväl från honom och begav sig vidare
till moskèn för att be eftermiddagsbönen.
Välframme, kom en yngling fram till honom och
frågade hur mycket han betalat för sin bönematta.
Han svarade: ”Då det är en nära vän till mig betalade
jag endast trettio silvermynt.”
Ynglingen tittade förvånat och sade:
”Jag fick endast betala femton silvermynt
för samma bönematta.”
Mannen svarade:
”När man ger något från hjärtat förlorar antalet
silvermynt sin betydelse.
Sen om någon väljer att utnyttja din godhet,
då är det upp till honom själv att stå till svars
för sina handlingar.
Men vissa vänner är för blinda för att se detta.
Deras girighet vet inga gränser!
Oavsett hur goda dina avsikter är,
kan de för trettio silvermynt bedra sin närmsta vän.”
Jag har arbetat många år på den här marknaden,
mött åtskilliga människor vars ansikten
berättat en livshistoria.
Men det finns en historia som jag aldrig glömmer.
Det fanns en gång en man vid namn Jamil som tagit
med sig hundratals bönemattor från Mecka.
En dag fick han besök av sin närmaste vän.
Vännen skakade hans hand och frågade
vad en bönematta kostar.
Jamil svarade: ”Du är som min egen broder,
värdet av din vänskap är så mycket mer
än några ynkliga silvermynt.
Men vännen insisterade och ville verkligen
betala för bönemattan.
Han sade: ”Var vänlig att låta mig betala,
annars låter samvetet mig inte att vila.”
Jamil svarade: ”Låt gå, som du vill min vän!
Du ska få den dyraste av dem alla för ett broderligt pris.
Endast trettio silvermynt för en rättfärdig vän som dig.”
Vännen tog fram en penningpung ur sin byxficka,
med trettiosilvermynt och överräckte den till Jamil.
Därefter tog han farväl från honom och begav sig vidare
till moskèn för att be eftermiddagsbönen.
Välframme, kom en yngling fram till honom och
frågade hur mycket han betalat för sin bönematta.
Han svarade: ”Då det är en nära vän till mig betalade
jag endast trettio silvermynt.”
Ynglingen tittade förvånat och sade:
”Jag fick endast betala femton silvermynt
för samma bönematta.”
Mannen svarade:
”När man ger något från hjärtat förlorar antalet
silvermynt sin betydelse.
Sen om någon väljer att utnyttja din godhet,
då är det upp till honom själv att stå till svars
för sina handlingar.
Men vissa vänner är för blinda för att se detta.
Deras girighet vet inga gränser!
Oavsett hur goda dina avsikter är,
kan de för trettio silvermynt bedra sin närmsta vän.”
1 inlägg
• Sida 1 av 1
Återgå till Litteratur, poesi och muslimska sånger
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 238 gäster