Poesi tävlingen
Moderatorer: Admin, Admin Basha
1 inlägg
• Sida 1 av 1
Poesi tävlingen
Kungen utlyste en tävling i vem som kunde skriva
den vackraste dikten.
Han sade, ”Den av er som lyckas beröra min åsna
med sin dikt skall sannerligen belönas
med trettio silvermynt.”
Samtliga i byn rusade hem för att hämta inspiration
och nya idéer.
Tidigt nästa morgon köade hundratals människor i timmar
för att få läsa upp sina dikter.
Medan vissa var pålästa med förskrivna rader
fanns det andra som ivrigt armbågade sig
fram i den långa kön.
Frågor kom från alla håll och flera olika röster hördes,
"Vem tror ni kommer vinna silvermynten?"
"Jag undrar vad vinnaren kommer köpa för mynten?"
"Finns det någon som säljer en dikt till mig?"
När alla hade läst klart rådde fullständigt kaos
utanför kungens slott.
Men tävlingen var inte slut här.
Ingen hade valts till slutsegrare än.
Total tystnad rådde när kungen höjde handen
och sedan sänkte den.
Han hade nämligen fått syn på en liten pojke
som tålmodigt stått längst bak i kön.
Små viskningar hördes här och där,
"Hur skall en liten blind pojke som varken läst eller skrivit
läsa en dikt?"
Därefter tog hånskratten vid,
"Han är säkerligen för fattig för att ens köpa sig en bok!"
En efter en började gå åt sidan för att bereda plats
åt den blinda pojken.
Välframme vid slottets entrè sade kungen till honom,
”Denna dag har varit lång för oss alla!
För att kunna göra ett slutavgörande måste vi höra
vad du har att säga.”
Pojken stod helt tyst och tittade ned i marken utan att svara.
Kungen sade återigen,
”Låt mig höra vad du har att säga, pojk.
Lyssnarna vill höra vad du har att framföra!”
Pojken steg fram med små steg till åsnan och
klappade försiktigt på hans kind, tröstade honom
med en varm kram och en puss på pannan.
Åsnan höjde på ögonlocken och började skria
något förfärligt av glädje.
Flera av poeterna som tyckte det varit orättvist
kastade avundsjuka blickar på pojken.
De sade,” Inte visste vi att de är tillåtet med
kroppskontakt vid diktuppläsning.”
Kungen svarade bestämt,
”Titta på er, hur ni förblindas av eran girighet!
För trettio silvermynt kan ni förråda en godtrogen broder.
Titta på er hur ni förvillas av ert högmod!
Istället för att tjäna varandra tävlar ni om vem som är bäst.
Att jag utropar denna blinda pojke som vinnare
är för att han har gjort sig förtjänt av den.”
Därefter överräckte kungen trettio silvermynt till pojken
som skulle hålla sitt tacktal.
Han sade, ”Jag delar med mig dessa silvermynt broderligt,
för i ett vänskapligt lag finns det inga ensamma vinnare.”
den vackraste dikten.
Han sade, ”Den av er som lyckas beröra min åsna
med sin dikt skall sannerligen belönas
med trettio silvermynt.”
Samtliga i byn rusade hem för att hämta inspiration
och nya idéer.
Tidigt nästa morgon köade hundratals människor i timmar
för att få läsa upp sina dikter.
Medan vissa var pålästa med förskrivna rader
fanns det andra som ivrigt armbågade sig
fram i den långa kön.
Frågor kom från alla håll och flera olika röster hördes,
"Vem tror ni kommer vinna silvermynten?"
"Jag undrar vad vinnaren kommer köpa för mynten?"
"Finns det någon som säljer en dikt till mig?"
När alla hade läst klart rådde fullständigt kaos
utanför kungens slott.
Men tävlingen var inte slut här.
Ingen hade valts till slutsegrare än.
Total tystnad rådde när kungen höjde handen
och sedan sänkte den.
Han hade nämligen fått syn på en liten pojke
som tålmodigt stått längst bak i kön.
Små viskningar hördes här och där,
"Hur skall en liten blind pojke som varken läst eller skrivit
läsa en dikt?"
Därefter tog hånskratten vid,
"Han är säkerligen för fattig för att ens köpa sig en bok!"
En efter en började gå åt sidan för att bereda plats
åt den blinda pojken.
Välframme vid slottets entrè sade kungen till honom,
”Denna dag har varit lång för oss alla!
För att kunna göra ett slutavgörande måste vi höra
vad du har att säga.”
Pojken stod helt tyst och tittade ned i marken utan att svara.
Kungen sade återigen,
”Låt mig höra vad du har att säga, pojk.
Lyssnarna vill höra vad du har att framföra!”
Pojken steg fram med små steg till åsnan och
klappade försiktigt på hans kind, tröstade honom
med en varm kram och en puss på pannan.
Åsnan höjde på ögonlocken och började skria
något förfärligt av glädje.
Flera av poeterna som tyckte det varit orättvist
kastade avundsjuka blickar på pojken.
De sade,” Inte visste vi att de är tillåtet med
kroppskontakt vid diktuppläsning.”
Kungen svarade bestämt,
”Titta på er, hur ni förblindas av eran girighet!
För trettio silvermynt kan ni förråda en godtrogen broder.
Titta på er hur ni förvillas av ert högmod!
Istället för att tjäna varandra tävlar ni om vem som är bäst.
Att jag utropar denna blinda pojke som vinnare
är för att han har gjort sig förtjänt av den.”
Därefter överräckte kungen trettio silvermynt till pojken
som skulle hålla sitt tacktal.
Han sade, ”Jag delar med mig dessa silvermynt broderligt,
för i ett vänskapligt lag finns det inga ensamma vinnare.”
1 inlägg
• Sida 1 av 1
Återgå till Litteratur, poesi och muslimska sånger
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 179 gäster