Poesi tävlingen

[hamish Profil]

Kungen utlyste en tävling i vem som kunde skriva

den vackraste dikten.

Han sade, ”Den av er som lyckas beröra min åsna

med sin dikt skall sannerligen belönas

med trettio silvermynt.”

Samtliga i byn rusade hem för att hämta inspiration

och nya idéer.

Tidigt nästa morgon köade hundratals människor i timmar

för att få läsa upp sina dikter.

Medan vissa var pålästa med förskrivna rader

fanns det andra som ivrigt armbågade sig

fram i den långa kön.

Frågor kom från alla håll och flera olika röster hördes,

"Vem tror ni kommer vinna silvermynten?"

"Jag undrar vad vinnaren kommer köpa för mynten?"

"Finns det någon som säljer en dikt till mig?"

När alla hade läst klart rådde fullständigt kaos

utanför kungens slott.

Men tävlingen var inte slut här.

Ingen hade valts till slutsegrare än.

Total tystnad rådde när kungen höjde handen

och sedan sänkte den.

Han hade nämligen fått syn på en liten pojke

som tålmodigt stått längst bak i kön.

Små viskningar hördes här och där,

"Hur skall en liten blind pojke som varken läst eller skrivit

läsa en dikt?"

Därefter tog hånskratten vid,

"Han är säkerligen för fattig för att ens köpa sig en bok!"

En efter en började gå åt sidan för att bereda plats

åt den blinda pojken.

Välframme vid slottets entrè sade kungen till honom,

”Denna dag har varit lång för oss alla!

För att kunna göra ett slutavgörande måste vi höra

vad du har att säga.”

Pojken stod helt tyst och tittade ned i marken utan att svara.

Kungen sade återigen,

”Låt mig höra vad du har att säga, pojk.

Lyssnarna vill höra vad du har att framföra!”

Pojken steg fram med små steg till åsnan och

klappade försiktigt på hans kind, tröstade honom

med en varm kram och en puss på pannan.

Åsnan höjde på ögonlocken och började skria

något förfärligt av glädje.

Flera av poeterna som tyckte det varit orättvist

kastade avundsjuka blickar på pojken.

De sade,” Inte visste vi att de är tillåtet med

kroppskontakt vid diktuppläsning.”

Kungen svarade bestämt,

”Titta på er, hur ni förblindas av eran girighet!

För trettio silvermynt kan ni förråda en godtrogen broder.

Titta på er hur ni förvillas av ert högmod!

Istället för att tjäna varandra tävlar ni om vem som är bäst.

Att jag utropar denna blinda pojke som vinnare

är för att han har gjort sig förtjänt av den.”

Därefter överräckte kungen trettio silvermynt till pojken

som skulle hålla sitt tacktal.

Han sade, ”Jag delar med mig dessa silvermynt broderligt,

för i ett vänskapligt lag finns det inga ensamma vinnare.”