Sharia utbildad eller akademiker?

[Sarra.S Profil]

Salamu alikom!

Idag så väljer många unga muslimer i Sverige och många andra europeiska länder att studera sharia, eller fördjupa sig i koranens budskap, direkt efter studenten, och skjuter upp studierna i universitetet eller så väljer man bort det helt och hållet. O när man är klar med sina islamiska studier så kanske man inte orkar studera vidare i universitetet. Vad är det man bör prioritera? Behöver vi muslimer i Sverige unga sharia utbildade eller akademiker som kan ändra på muslimernas ställning? Man kan välja båda två men med vad ska man då först börja?

Fi aman Allah

[Ali Profil]

wa alaykoma salaam.
Alltså det är ett svårt val, för att om man först studerar shari'a kan man inte släppa det då det finns oändligt mycket att lära sig, men om man börjar med akademiska studier finns risken att man kommer in på fel spår då man får lära sig fel saker.
Jag har själv funderingar kring vilket som borde vara bäst att börja med....för mig skulle det nog vara bättre med traditionella shari'a studier i arabvärlden innan jag kommer hit och fortsätter mina akademiska studier....men är rädd att jag ska tappa motivationen för den sekulära utbildningen.

[Abdussalam Profil]

Asalaamu aleikum

Detta är en intressant artikel som behandlar just behovet av att man studerar sin Deen innan man ger sig ut i den akademiska världen.

(Med stora reservationer för översättningen)

Tro&Förstånd
Känslor är inte Nog
av Faraz Rabbani

"När bomberna exploderade i London, kände jag min självaste tro vackla " sade en vän till mig. Tron hos många människor sätts i gungning av händelser i deras egna liv eller samhället i stort. Varför är det så? Det verkar som om de flesta människors religiösa engagemang bygger i stort på känslor snarare än kunskap,förståelse och andlig insikt. Faran med detta är att känslor är flyktiga och obeständiga. Hjärtat kallas på arabiska för "qalb" eftersom det hemfaller åt taqallub ("helomvändning").
Följaktligen, kan ett hjärta som bara är känslomässigt fäst vid religionen ryckas med i världsliga angelägenheter, komma att vackla, och lämnas utan religiös inspiration.

Profeten Muhammed (Må Allahs frid och välsignelser vare med honom) sade: "Den Allah vill väl, ger Han djup förståelse (fiqh) av religionen" (Bukhari 71, Muslim 1037).
Denna fiqh är kunskap förenad med förståelse.
'ilm är att veta något, fiqh är att ha djup förståelse förenad med insikt om något.
Imam Nasafi, den store Hanafi juristen och exegeten, menar att denna djupa förståelse har omvandlande verkan, om detta stämmer, kommer den undantagslöst resultera i handling, för den som har verklig förståelse kommer att handla i enlighet med sin insikt. Detta handlande med kroppen och hjärtat kommer med all sannolikhet förbli konsekvent och orubbligt, då det är följden av djup förståelse. Å andra sidan, kan handlingar grundade på känslomässiga impulser liknas vid stundentaktivism. Man ser under ett skede en febril aktivitet, men det hela slutar med att "man går vidare" i livet med äktenskap, karrriär osv.

Ännu farligare än att mista sitt religiösa engagemang är att helt mista sin tro. Laqani säger i sin lärösats: fa kullu man qallada fi't tawhidi/ imanuhu lam yakhlu min tardidi eller "Den som i blindo bara följer/ Kan i sin tro få smygande tvivel"

Mängder av saker kan inträffa i denna turbulenta värld som kan utmana ens övertygelser.Tro som är känslomässigt fäst vid samhället eller föräldrarnas livsföring kan snabbt urholkas av smygande tvivel. Många gånger kommer dessa tvivel som ett resultat av att man inte förmår svara på de intellektuella och andliga utmaningar man står inför som individ och människa i en global värld, där muslimer granskas med alltmer kritiska blickar.

Samma sak råkar muslimer i den akademiska världen ut för. Det är ingen tvekan om att det är viktigt för muslimer att ta del av den akademiska världen, och aktivt engagera sig i dagens intellektuella debatter, oavsett om det är angående Islam eller mer allmänt.
Däremot, när muslimer ger sig in i den akademiska världen orustade --- trots de bästa av avsikter och de ädlaste av målsättningar, sätter dem sitt religiösa engagemang och sin tro på spel. Det är
inga enkla utmaningar; och känslomässig hängivelse och religiös goodwill räcker helt enkelt inte.

Vad som händer gång efter annan är att muslimer antingen "dukar under" för de rådande akademiska strömningar som är oförenliga med Islam, eller blir förlägna och misslyckas med att bidra något betydelsefullt. Imam Taqi al-Din al-Subki nämner att det finns tre villkor för att delta i studier i Kalam (skolastisk teologi):
(a) man har fullgoda kunskaper i de religiösa vetenskaperna, att man vet vad som är rätt
(b) skarpt intellekt, förmå att resonera väl och inlåta sig i andras argument.
(c) ett gediget religiöst praktiserande, så att man andligt inte dräneras och försvagas av de intellektuella prövningar man står inför.

För muslimer som lever i nutidavärlden och vill bygga sitt religiösa engagemang på stadig grund, är dessa tre villkor livsviktiga.
Frågan är: Hur kan detta möjliggöras i praktiken? Här vänder vi oss till vår tradition. Genom att studera med de lärda och hålla dem sällskap, har religionen överförts och bevarats.
Endast på detta sätt kan kunskap med förståelse förvärvas, inte genom att på måfå läsa böcker.
Profeten (Må Allahs frid och välsignelser vara med honom) sade: "Kunskap[fås] enbart genom inlärning(ta'allum)" (Haytami, Majma 'al-Zawa'id |.340, från Bazzar, med en pålitlig berättarkedja).
Och inlärning (ta'allum) kräver att man studerar med en lärare (mu'allim).
Detta ger en förståelse och insikt, men också ett levande bevis på ens förvärvade kunskaper och en guide för vägledning när man är osäker. Trots allt, "Att fråga är botemedel mot förvirring" förklarade Profeten för oss (Må Allahs frid och välsignelser vara med honom)(Abu Dawud 366, Ibn Maja 572, med god berättarkedja)

Genom att studera på detta vis försäkrar man sig om att ens förståelse är balanserad och fulländad utan extremistiska känsloutspel som kallar till utåtriktad aktivism, för lärande är en lugnande process som genomsyrar en med förmågan till självbehärskning och reflektion. Levande bevis på tro och fromhet vägleder en mot andlig förändring. I sista hand kommer andlig förändring bara av fiqh; djup förståelse som resulterar i konsekvent handlande och ett upprätthållet religiöst engagemang.

Faraz Rabbani: Specialist i Hanafi jurispudens och svarar regelbundet på frågor om Islamisk rättslära på Sunnipath.com

[Tahiri Faqeer]

[Khadija Andrea Profil]

Assalamu'alaykum

Att rusa, att befordras, förbrukas och förkastas snabbt, utgör själva grunden till nutidssamhällets tvetydiga framgång; MEN vikten att hänga med bör inte underskattas.
Kontrasten och friktionen mellan islamiska kulturens förutsättningar och de faktiska förhållandena, är även själva grunden till muslimska kulturens stagnation, underutveckling och inveckling.
Därför tycker jag att det är av kapitäl vikt att ungdomen utgår från en djup förståelse av Diin, inför/under sitt akademiska arbete, som i sin tur ska utrusta muslimer inför/under det sociala och politiska engagemanget som krävs för att förbättra muslimska kulturens utveckling, uppblomstring och ”healing”.

Om detta ska kunna ske utifrån en djup och stark förankring i traditionen och shari’a, räcker det inte med en återvinning av Dess själ i våra själar, utan det krävs också uppbyggande, uppstöttande vetenskaplig och rättspolitisk aktion och produktion.

”Offra” 3 år av din karriär för islamiska studier i början!

[Sarra.S Profil]

Salamu alikom!

Jag håller med er om att det är viktigt med islamiska studier, o jag vill så jätte gärna studera sharia och det är absolut värt att tillbringa 3, 4 år av sitt liv till att få islamisk utbildning. Men däremot så känner jag att det är ett måste för mig som är muslim och bor i Sverige att få någon akademisk utbildning för att kunna vara med och påverka muslimernas situation samt framtid i Sverige, om inte vi unga svenska muslimer gör det själv så kommer ingen att göra det åt oss, och eftersom jag känner precis som broder Ali, rädsla att tappa motivationen för den sekulära utbildningen, så tro att jag insh´Allah ska börja med den sekulära utbildningen och sen den islamiska utbildningen.

OBS. Jag prioriterar inte den sekulära utbildningen före den islamiska utbildningen, men tycker att vi muslimer i Sverige behöver mer utbildade i det svenska samhället.
Om islam kan vi alltid lära oss medens vi studerar och efter studierna, man har liksom alltid ork, motivation och intressen för det.

Fi aman Allah

[Abdussalam Profil]

[Hamza Profil]