Jag håller på o Dö ut (varning för lång och känslig text)

[xkurdi Profil]

Salamu Aleikum wa rahmatullahi wa barakathu bröder o systrar.
Varnar er - Om ni är känsliga låt bli o läsa
Varnar er - Om ni är känsliga låt bli o läsa
Varnar er - Om ni är känsliga låt bli o läsa
Varnar er - Om ni är känsliga låt bli o läsa - sen bryr jag mig inte om stavningen så påpeka inte det heller.


Mitt namn är ****.
Jag är 15 år.
Kommer från ett religöst land (kurdistan) och religös familj och släkt då alla är muslimer o har stark tro till gud hoppas jag.
Jag ska berätta lite om mitt liv, lite om hur jag mått den senaste perioden o vad jag vill uppnå.

Vi börjar med fas 1: Min pappa X har alltid druckit alkohol trots att han kallar sig muslim osv, jag vet, ni känner säkert också "muslimer" som dricker alkohol, så snälla klaga inte på detta just nu, vänta o läs..
Min pappa o mamma har varit gifta i 30-33 år och är de fortfarande, Pappa har som sagt druckit alkohol sedan han gifte sig med min mamma och säkert innan dess.
Vi är 4 syskon, som får uppleva detta varje dag och natt.
Vi flyttade till sverige 1998, sen december.
Vi har ingen stor släkt här i göteborg, vi är bara 1 familj och vi har kussiner lite runt om i europa och kurdistan osvoch ja, över hela världen.

Fas 2: Min pappa's alkohol har blivit som en levande död för mig och min familj.
Det är många vi pratat med, hans bästa kompisar, hans mamma* som gick bort för ett tag sedan, hans syskon, hans läkare, hans handläggare osv...ingeting hjälper.
Han lider av en kronisk sjukdom som gör att han inte kan jobba, han mår även psykiskt dåligt och tar då hjälp av alkoholen.

Fas 3: Min mamma dricker absolut inte, hon är en mer religös muslim än vad mitt hjärta kan uttrycka sig just nu (sitter med tårar i ögat och stort hat i hjärtat - vet verkligen inte vad jag ska ta mig till) och hon har opererats 2 gånger i höftleden.
Hon har även opererats i näsan då hon brytit den.
Det har alltså hänt mycket saker med henne, men hon har alltid trott på gud och inshaAllah ska hon göra det hela tiden, även min mamma får lida för det pappa gör.

Fas 4: Mina syskon, 2 äldre systrar och 1 äldre bror, bor hemma, dom är relativt lugna, inga stökiga typer, dricker inte alkohol, gör inte haram saker (hoppas jag iaf, bryr mig inte så mkt om just andra då dom e relativt vuxna o alla kommer till sin grav), och även mina syskon får lida för det pappa gör.

Fas 5: Pappa har hamnat i fyllecell några gånger, snackat med psykolog ett par gånger osv, varit på sjukhus p.ga att han tagit tabletter mot hans sjukdom (tarmar - kronisk) och druckit alkohol samtidigt.

Fas 6: I december, 29 eller något, bara 2 dagar innan Nyår eller något, så var pappa ute och drack alkohol.
Han är som en alkoholist, oberoende av alkohol, nu pratar jag i presens tid: Han dricker ganska mycket den kvällen, "råkar" "ramla" (kan vara ungdomar som knuffat han) jag vet inte, bara Gud den mäktige mashaAllah, i allfall, så bryter han näsan.
Han kommer hem lite halv blodig, slår sig över allt och vi alla sitter i vardagsrummet.
Tänk på: Innan han kommer hem, så har vi ringt han 50 ggr, alla i familjen har ringt han och försökt ta tag på han, inget svar.
När han kommer hem så där förvånar det inte oss, men när han ska sova så upptäcker vi på hans kudde att de blod där.
Vi ringer ambulansen och jag pratar med dom och gråter, dom försöker trösta mig o säger allt ska bli bra...Men för fan, när ska de bli bra?

Fas 6: Pappa har även under någon månad tbx eller så, i detta läget, i "December 2009", opererat sin fot för något, kmr inte ihåg exakt vad det var.
Men nu när han ramlat och brutit näsan så blir saken ännu värre.

Fas 8: Mamma åker med honom till sjukhuset i ambulansen, vi syskon sover hemma den natten med oro och ångest, vi väntar och väntar och dagen efter kommer de hem.
Mamma berättar vad som hänt o vi skäller på pappa som vi gör varje dag, vf han ska dricka och att det inte är kul för oss eller för någon och att vi verkligen älskar honom och vi skulle kunna bryta min arm för honom om det nu är de han blir glad av, bara att han ska bli bättre...

Fas 7: Det tar inte många dagar innan pappa är ute igen och dricker, denna gången bara 50m ifrån vårat hus ramlar han vid buss stationen, där han blir upplockad utav antagligen en busschafföur eller någon som verkligen var generös och tyckte synd om min pappa, iaf, tack ska du ha till den personen, bara gud vet vem det var.

Fas 8: Här ringer vi pappa igen, 50 gånger utan svar eller något, alla i familjen är så klart oroliga för det som hände bara 2 dagar innan...iaf, nu är pappa i en ambulans och på väg till sjukhuset, när vi ringer så svarar en "PETER" som är ambulans personal.
Han säger vad som hänt och frågar vem vi är osv...

Fas 9: När vi avslutat samtalet med peter, så blir alla tysta och oroliga och familjen börjar skrika lite vilt osv, blir förbannade osv...
Mamma vill åka te sjukhuset för o kolla honom o se allt e bra (mammor är alltid sånna, oroliga för minsta sak) fast detta är knappast en liten sak?

Fas 10: Ingen i familjen åker till sjukhuset, han blir kvar några dagar, Psykologen pratar med honom (då vi ringt dit och typ hotat med att en psykolog måste prata med han osv) och det gör dom, han stannar där 2-3 dagar iaf och kmr sedan hem, där är allt bra igen.
Han dricker inte på några månader och då inser han verkligen hur han förstört våra liv...varje dag har varit som en levande död för mig o min familj..

Fas 11: Några månader senare, åker han tbx till kurdistan, han är där 25 dagar, och då dör hans mamma, min farmor.
Hon var väldigt religös, det sista hon har sagt när hon var vid liv var Allah u Akbar.
Hon hostade och fick lugn cancer p.ga alla cigaretter o tobak hon rökte, och hostade hela tiden de dagarna innan hon skulle dö, hon hosta hela tiden förrutom när hon sa Allah u Akbar.

Fas 12: Hon dör, dom har cermoni osv i kurdistan för henne och folk ringer oss o beklagar sorgen - nu lämnar vi detta och hoppar ett långt steg frammåt.

Fas 13: Pappa kommer hem efter några månader, börjar dricka igen och går ut och dricker mitt på dagen osv...
Detta är samma skit igen.

Fas 14 eller kalla det för vad fan du vill: Han dricker o dricker, han skriker här hemma, han gör äckliga grejer hemma osv.
Han är psykiskt störd, han kan säga sjukhuset 10 ggr i rad med en jävla ton som när en alkoholist pratar om ni vet vad jag menar, han kan vara så störande att ni inte anar.
Och en muslimisk broder klagar fortfarande på: Varför ber du inte?

För i helvete, snälla någon, hjälp mig..
Hur ska jag be?
Hur ska jag ha styrkan till det?
Jag gör duua och ber till gud varje dag för allt.
Jag ber för att dö, jag vill verkligen inte leva om detta ska vara så.
Ingen förstår mig, jag har alltid ljugit för mina kompisar då vi pratat om alkohol och när dom sett min pappa ute och dom ringt mig har dom sagt: ****: Var det din pappa som var vid tåget och gick snett *ha ha ha*...ja hur kul är det? Tänk er själva? eller nej ingen kan tänka sig detta.

Jag har nästan inga kompisar p.ga detta, detta blockerar 1000 möjligheter för mig.
Jag vet inte äns vad jag ska skriva längre...jag finner inga ord, jag känner ett hat i mitt hjärta ..

Snälla, jag vädjar er: Kom inte med kommentarer som vf ber du inte, osv...detta hjälper inte mig när ni ger mig sån negativ inställning, hjälp mig ist förbättra mig, att ändra min inställning.

Jag har nästan tappat hoppet om att "allting löser sig".
Jag går hos en jävla psykolog men hon behöver en psykolog till sig sj den kärringen.
Jag vet inte vad jag ska säga längre...hela mitt liv har gått i spillo, Jag har aldrig haft ett eget rumm heller, känndes det bättre nu?

Jag har 10 500 kr sparat på mitt spar konto, jag lovar er på gud, jag har lagt till 7000 kr själv genom olika små jobb som jag slitit för som en slav..

Där har ni min vardag, jag säger inte till er tyck synd om mig för det finns folk som har det värre, men ska det verkligen vara så här?
Snälla om ni vet vem jag är, vem min familj är, snälla häng inte ut mig eller min familj.
Ni förstår inte hur detta känns som...

[UmmAbdallah Profil]

Käre lillebror,

När man läser ditt inlägg så känner man verkligen den smärta och frustration som du känner över din livssituation, du är så ung och ändå så har du fått uppleva och lever med så mycket svårigheter i din egen familj.

Du och din familj behöver verkligt stöd och jag hoppas verkligen att ni kan få det stöd och den hjälp som gör att ni kan gå vidare och att din pappa ska bli fri från sitt missbruk insha Allah.

Även om du mår väldigt dåligt just nu så ska du veta att detta lidande inte är förgäves hos Allah. Allt som händer en troende är bra, även om vi inte upplever det så. Tålamod med prövningar har en stor belöning hos Allah subhanau wa ta'ala.

Se inte på dig själv som någon som andra ser ner på, se på dig själv som en krigare som håller din tro levande trots att du har det svårt. Jag tycker också att du ska söka efter någon äldre broder som kan vara ditt religiösa stöd, det finns säkert flera på forumet som är villiga att ha kontakt privat.

Du finns i vår dua!

[Abo Salim Profil]

As salamu alaykum

Håller med Umm Abdallah.
Det var jättetungt att läsa ditt meddelande, subhanAllah jag finner inga ord. Det skall inte behöva vara så här och allt blir svårare när problemet finns i familjen. Något som du skall veta är att ditt liv inte alltid kommer se ut så här och InshAllah kommer din lättnad snart.
Vi ska be för din pappa att han ska sluta med alkoholen och att Allah ska ge dig och din familj lugn och ro.
Jag finns här för dig

Din bror

[N_N83 Profil]

[A.N Profil]

Salaamu aleykum!
Kära xkurdi! Du har redan fått så fina råd men här kommer lite från mig också:
Jag känner verkligen med dig! Du har väldigt svåra prövningar just nu, men även om det inte känns så för dig nu när allt pågår så kommer det inte fortsätta att vara så här tungt hela tiden. Vi som läser kommer att göra mycket dua för dig och hela din familj.
Du kan inte förändra din pappa men du kan be för honom, gör det men utan att oroa dig eller vänta på resultat, för att din prövning ska bli lättare behöver du mycket stöd och hjälp att inte vara ett med din pappa. Han är en vuxen människa som själv väljer sina handlingar, det är mycket plågsamt att se någon av sina närmaste välja att skada sig själva och andra men insikten att man inte kan ändra det utan att personen vill själv kommer att vara räddningen från att ätas upp av en annans prövning. Överlämna din pappa till Allah!
Du är inte ensam det du beskriver är en vanlig reaktion när någon i familjen har problem med missbruk och kallas medberoende, det finns människor inom vården som har stor erfarenhet av liknande fall och som skulle kunna hjälpa dig.. men man kan inte få hjälp av någon som man inte känner förtroende för. Kanske du kan leta efter någon som du känner respekterar och förstår dig och din tro?

När det gäller din bön är det ingen annan som kan veta vad du har kraft att göra eller inte... alhamdulillah att du i alla fall gör dua! Om du istället för att tänka på bönen som en plikt tänker på den som en livlina och en möjlighet att få stå inför Allah och överlämna dig till Honom kanske det blir lättare att komma igång. Många muslimer vittnar om att det som hållit dem uppe när de gått igenom riktigt svåra saker är just de 5 bönerna. Allah kommer inshAllah att hjälpa dig oavsett vad du klarar av att göra just nu. Anklaga inte dig själv.

Vi på forumet känner dig som en liten bror som trots sin unga ålder har fått se både mycket mörker och ljus, jag blir väldigt berörd av en så ung människa som söker sig till Allah och jag hoppas och ber att du alltid kommer att finna tröst och vägledning hos Honom. Vi finns också här för dig kära lillebror!
Jag ber Allah att vidga ditt bröst och ta dig genom och ut ur prövningen starkare än innan!

[xkurdi Profil]

Tack till de fina inläggen jag fått, det har hjälpt mig lite nu och ändrat min inställning att de kommer bli bättre o allt bara e prövningar och att allt står skrivet och detta är ödet eller?
Vet inte, tror ni på karma? alltså...det man gör mot andra, får man tbx? Liksom: What goes around comes around?
Vi lever i en ond cirkel?

Jag tror vi alla söker tröst hos Allah och när jag gör duua gör jag de med hela hjärtat och de är då som jag mår bäst.
Men de e inte bara lite jobbigt utan mycket jobbigt.
Jag vet att de finns psykologer som kan hjälpa en o gå på familje terapeft men frågan är bara vad som kmr hända utanför psykolog dörren, kanske får ett slag i huvudet jag vet inte hehe...
Men det som gör mig starkare är att detta bara är prövningar och något gott väntar mig.

" Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge "

Men ibland känner jag mig så värdelös, jag känner mig som en 0:a
Jag tänker: mina kompisar dom som jag har, ser min pappa ute som dricker, vad ska dom säga till mig när jag går ut? alltså skämms så mycket.
Jag har alltid tagit tjuren vid egna hon och alltid får göra allt själv.

Vill inte äns gå ut med familjen längre, känns som vi förlorat stor respekt p.ga pappa (även han bra sidor, han känner mycket bra och religöst folk) och är omtyckt, men detta alkoholet gör han till en helt annan person.
Tack till er som stödjer mig och ber åt mig o min familj, hoppas gud ger det bästa för er som förtjänar det och inshaAllah ses vi alla trogna muslimer i paradiset.

[xkurdi Profil]

Jag hade några gäster igår (mina kussiner) fy f** vad dom e smutsiga.
Dom är också religösa osv, en av deras bröder är mala , vet inte motsvarande vad det heter men han e en präst fast till islam då, nere i kurdistan.

Imorse åkte dom och idag kom en av dom tillbaka, han ska bo här idag och kanske några dagar till, jag vet inte, jag har tänkt o resa i 1 vecka nu innan skolan men vill inte att han ska veta om det då jag ska åka med min syster som är 2* och han får inte veta något, för vi får aldrig reda på ngt om hans familj.

Idag tvätta jag hela badrummet, städa hela huset, nu e jag tvungen o göra det imorgon med, för jag gillar inte när folk kommer hem till mig och är Smutsiga utav sig o äter som grisar osv.

[A.N Profil]

Salaamu aleykum!
Det kan vara prövande att ha någon boende i sitt hem... men det finns inshAllah stor belöning från Allah för allt du gör för dem!
Jag skulle ha svarat på din fråga om karma tidigare men nu kommer lite i alla fall:
Muslimer tror inte på karma på det sättet, vi tror att det man gör spelar roll men inte att sambandet mellan ens handlingar och det som händer är en enkel ekvation. Det vi gör som är gott kommer inshAllah tillbaka till oss i det här livet eller i nästa liv. Det onda vi gör har också konsekvenser, men Allah kan förlåta oss och skydda oss från våra egna dåliga handlingar speciellt om vi ångrar oss bättrar oss och söker Hans förlåtelse inshAllah! Att man har prövningar i det här livet behöver inte tolkas som ett straff utan kan vara att Allah vill visa något eller ge belöning för tålamod förlåta synder eller höja ens grader i paradiset. Så vi lever inte i en ond cirkel alhamdulillah, men tillfälligt kan man vara inne i onda cirklar, prövningar, de är bra för oss och för oss närmare Allah, speciellt om vi vänder oss till Honom.

Du undrade om det som händer dig står skrivet och ja absolut allt som händer oss har en mening.

Jag hoppas att du har fått lite lättnad i dina prövningar inshAllah!

[xkurdi Profil]

Sry att jag svarar sent varit på semester o nu har skolan börjat så varit fullt upp.
Skönt o komma hemifrån men saknade mina föräldrar ändå, mamma mest, grät skit mkt för jag står henne ganska nära.

Har dåligt samvete för att jag åkte iväg utan dom, men semester behövs i livet.
Skönt o höra att allt e skrivet, det e en lättnad.

Så allting är skrivet?
Jag menar att jag skriver nu för att be om stöd o hjälp, är det skrivet?
Hoppas under denna fina o underbaraste månad Gud Ger oss Alla muslimer en belöning och tar bort missbruk från muslimers hem, bara gud vet hur jobbigt detta är.

[A.N Profil]

Alhamdulillah att du har haft lite avkoppling och tid för dig själv! Ja, allt är skrivet, det är en hissnande insikt och jag tror inte att vi kan förstå det riktigt, det viktiga är att vi litar helt på Allahs plan men att vi aldrig slutar sträva efter att göra det bästa vi kan även om allt är skrivet. Må Allah välsigna din och din familjs Ramadan!

[xkurdi Profil]

Okej, tack ska du ha
Detsamma till dig inshaAllah.
Jag har inte fastat hitills denna ramadan men skall göra det någon dag snart inshaallah.

Pappa är fortfarande som vanligt, förstår inte hur många gånger jag gör dua för han, hur många gånger vi säger till han så lyssnar han inte.
Det är bara en tidsfråga innan jag blir galen o springer i väggar.

[A.N Profil]

Salaam!
InshAllah att du får kraft att fasta! Gör i så fall dua för mig när du bryter din fasta och för alla andra också, det är ett mycket speciellt ögonblick!
Fortsätt att göra dua för din pappa men vänta dig inte att din dua ska ändra allting direkt, när Allah vill och när det är bäst kommer Han att besvara dina böner. Han vet vad som är bäst för oss och vi kan bara vara ansvariga för oss själva, din pappa är ansvarig för sig och du är ansvarig för dig. Så spring inte in i någon vägg! Ta hand om dig själv och lita på Allah!

[xkurdi Profil]

Gör duua för allt o alla.
Jag har inte haft ett eget rum någonsin, aldrig haft ett "privat ställe" att koppla av på.

Jag lider av astma o hostar blod då och då, jag lider av cellskräck och panikångest.
Jag väntar fortf på nästa grej som ska hända, om det e bra lr dåligt.

Tänker jag på mitt liv hatar jag min pappa o mina föräldrar ibland, men jag älskar dom så innerst inne att jag har lust att göra vad som helst för dom.

Väntar jag på en stor belöning?
Jag vill må bra, ha en fin och hälsosam kropp, Vara så J*vla Rik - att inte 1 enda människa här på jorden skall kunna känna av fattigdomen.
Jag ser fram emot allt som sker i livet då de ständigt utmaningar, tror muslimer på mirakel?

[lajka Profil]

en kanske konstig kommentar från en icke-muslim (läser på som en dåre dock): finns det inte skolkuratorer eller någon vuxen, som DU litar på, i närheten som skulle kunna ge distans och råd på om hur du försöker hjälpa din pappa utan att du själv ska må ännu värre av det? det verkar ju som om du har en del symptom som inte är särskillt hälsosamma. panikångest är inget som är vettigt att ha i längden.
du föresten på ungdomsmottagningen i min kommun har de en kurator som är där bara för killar, prova att ringa till din ungdomsmottagning. de kan dessutom kanske ge dig konkreta tips på hur du får bukt med ångesten och cellskräcken.

Tyvärr är det ju så att din pappa själv måste inse att han är missbrukare innan han kan sluta. men som sagt han står själv inför hans gärningar.

Jag hoppas att du har det bättre och du finns med mig i mina tankar.

[JA21 Profil]

Jag vet inte hur din livssituation ser ut idag, det var ett tag sedan inlägget gjordes. Du är bara 15år, det är inte meningen att ta på sig så mycket ansvar som du känner för din far. Det är han som ska vara en far för dig och jag hoppas verkligen att eran familj fått rätt vägledning nu så att inte oron tar över era liv. Det finns jätte bra behandlingshem, det kan göra ont att få vara ifrån din pappa men om han inte redan fått hjälp så be han göra det för er familj skull.

Något som alla barn har inom sig är förlåtelsen, barn förlåter sina föräldrar trots att dom vållat dem skada. Nu menar jag barn i det faktum att du är din fars barn oavsett ålder. Men det är inte meningen att du ska behöva känna dig så här besviken, rädd och det verkar som om du är väldigt ensam även om er familj går igenom samma sak. Jag hoppas att när det känns som om din fars kärlek sviker så fyll tomrummet med all kärlek din mor och Allah(swt) ger dig, varje dag som går är bevis på att du får gåvan styrka.

Jag önskar dig all lycka och vill avsluta med en poem jag kom att tänka på, fotspår i sanden heter den. Du kanske har hört det?

Fotspår i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Gud, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

Gud svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Författaren okänd