Jag tycker också att det var en kul tråd, helt klart att det här är ett ämne som berör och behöver diskuteras.
Idris: Jag håller med dig helt om att det finns saker i den svensak kulturen som vi kan dela med oss av och som är i linje med sunnan.
Statistik: Postat av A.N — lör sep 18, 2010 8:33
]]>
Eller är det kanske svensk kristen kultur vi är inne på? Potatisen har ju inte heller funnits i Sverige på vikingatiden, så "hednasvenskt" kan det ju heller inte vara. Men potatisen betraktas som om den alltid funnits här, fast den kom hit i samband med upptäckten av Amerika. Ungefär lika länge har islam funnits i t.ex. Balkan, så många muslimska slaver betraktar inte islam som något utländskt eller exotiskt.
Men islam har genom historien visat sig vara anpassningsbar till olika nationer, de nya muslimerna har helt enkelt tagit till sig det goda i varje kultur och förkastat det som är haram. Varken sill eller potatis är haram, så dem tar vi till oss i vår muslimska kultur. Snappsen förkastar vi, så i den muslimska kulturen ingår inte detta inslag, utan det är en del av den svenska kristna kulturen
Jag har t.ex. bevarat allt det goda från jahiliya som inte strider mot islams regler och som dessutom uppfyller delar av sunna. Jag ser det som en rikedom att dela med mig av till mina bröder från den muslimska umman.
Statistik: Postat av Idris — fre sep 17, 2010 22:24
]]>
Idris! Ett tips, kanske bra att resa lite till muslimska länder och ta del av samhällen där islam är en naturlig del av livet? Har man inte möjlighet till längre vistelse och studier kan ändå en kortare resa ge lite input. Inte minst att det finns mycket positivt i till exempel Mellanöstern och inte bara diktatur och elände. Man ska inte eftersträva att kulturellt bli som dem men resa för att se hur man lever med islam som ett naturligt tillstånd, att islam är det vanliga och normala. Visst är du exotisk även där som västerländsk muslim men ändå tycker jag personligen att jag vilar bra i att vara en muslim i mängden, en liten vilopaus från att alltid vara "annorlunda".
Tänk på att muslim INTE är liktydligt med underklass, utanförskap och andra negativa markörer som jag får känslan av att du förknippar med "invandrare". Jag känner muslimska invandrare som är välutbildade, yrkesverksamma och pratar absolut ingen rinkebysvenska. Detsamma gäller för övrigt de flesta konvertiterna jag känner. Själv tycker jag den här tråden var rätt kul, och fick mig att fundera på hur jag blivit som jag blivit. Jag har självklart på något vis färgats en del av kontakter med folk från andra länder, och tagit en del saker jag gillar till mig. Till det yttre kan folk kanske tycka att jag är icke-svensk. Men man behåller sin svenska själ ändå. Exempel är en person jag träffade i Marocko som först sa "åh du är precis som vi, jag höll på att tilltala dig på arabiska". Sen då vi kände varandra bättre så frågade jag "Tycker du fortfarande jag är som en arab?" Svaret kom fort: "Nej inte ett dugg! Och det är bra!"
Statistik: Postat av khaduja — tor sep 16, 2010 20:04
]]>
Jag håller med Lemon där. Jag har själv gått länge med dessa grubblerier och det verkar som att ingen riktigt vill förstå. Själv anser jag mig som muslim 100% och min lojalitet finns bland dem som bekänner lojalitet gentemot islam och som uppskattar den religion som Gud har uppenbarat till den sista Profeten (Guds Frid och Välsignelser över honom).
Att vara kristen verkar i dagsläget inte alls krocka med svenskhet, utan de är snarare synonyma begrepp. Är du däremot etniskt svensk (vad det nu egentligen innebär), ser ut som en sådan och talar som en sådan, för att i nästa stund falla ned i bön mot Mekka. Ja, då ifrågasätts din svenskhet plötsligt och man förknippas med nåt utländskt, nåt orientaliskt som man inte alls känner sig hemma med.
Bland invandrare från länder med muslimer i majoritet anammas man ibland som en del av dem, men man känner en motvilja mot dem eftersom de inte uppskattar islam, de ber inte eller så talar de föraktligt om din religion eller både och. Däremot när man går till moskén och gör salat, så känner man samhörighet med ens bröder oavsett ras och härkomst. Detta innebär att vara muslim. Jag skulle önska att folk i allmänhet får en bild av islam som svenskt, så att man fick bort den där bilden som alltid kopplas ihop med Mellanöstern och dess eländiga diktaturer och krig. För islam är en religion till alla folk, så var det ifrån början. Vi vet att efter Muhammed (Gfvöh) kommer det inga fler profeter och att vi muslimer har till uppgift att sprida denna religion vartän vi kommer.
Sen förhåller det sig så att islam är relativt nytt i Sverige, så att vi inte hunnit utveckla en islamisk identitet bland svenskar och själv tycker jag att det är beklagligt att många hamnar i en identitetskris, så att man börjar tala med brytning som invandrare osv. Detta har återigen inget med islam att göra då rinkebybrytning talas av invandrare oavsett religion. En sådan tendens resulterar i att man blir betraktad som en utlänning istället. Att vara utlänning är absolut inget fel. Vad som däremot är fel att man tar på sig en roll genom att inte vara nöjd med sig själv och sin etnicitet. Detta får folk att tro att islam är just för såna där från Mellanöstern.
Statistik: Postat av Idris — tis sep 14, 2010 21:06
]]>
Det syster b har att säga är viktigt.
Man ska inte kunna arabiska för att bli invandrare utan för att lättare kunna få grepp om just det islamiska kulturarvet och inte vara hänvisad till stympade "sammanfattningar". Själv önskar jag att jag prioriterat det högre långt tidigare.
Jag har även lite svårt att ta till mig jargongen om "invandrarträsk", om man har den stora och sällsynta förmånen att lära känna muslimer från traditionellt muslimska miljöer så är det ju inget träsk man tar del av utan en enorm rikedom. Och på det stora hela taget tycker jag det berikar en att ta del av olika kulturer, sen får man utifrån i första hand islams och i andra hand egna preferenser välja vad man själv gillar av de kulturella mer ytliga attributen som mat, kläder mm.
Statistik: Postat av khaduja — sön sep 12, 2010 18:27
]]>
]]>
]]>
]]>
Det är alltit problematiskt att prata i termer som "kultur", då detta, för det mesta, är ett odefinierat begrepp. Sverigedemokraterna menar exempelvis att Islam är en kultur (och en ideologi) som absolut inte hör hemma i Sverige. Det är ganska svårt att motbevisa dem på denna punkt eftersom kulturbegreppet är till sin natur ganska vagt och luddigt. Alla vet ungefär vad det är men ingen kan beskriva det. Samma definition använder de för "svenskhet".
Att äta sill och potatis, om en svensk muslim gör det, är det svensk muslimsk kultur eller rakt av svensk kultur? Frågan är pregnant och idén är att vara svensk inte är ett sätt att vara muslim på, men att vara muslim kan vara ett sätt att vara svensk på!
I shari'ah, enligt malikiterna, så är sedvanor ('urf) normerande när juristen skall formulera en fatwa. Detta är styrkan i mångfalden över den muslimska världen. Vad som är kultur i öst är det inte nödvändigtvis i väster, utan att någon är mer korrekt än den andra, vad shari'ah anbelangar.
I våra dagar bryts de gamla kulturmönstrena dessutom upp allt mer och ersätts av amerikaniserade och ibland saudifierade populärkultursideal. Detta utan att jag lägger någon värdering i fenomenet i sig självt. (Men den uppmärksamme läser nog mellan raderna att det inte är med ohejdad optimism jag skriver) Den klorinblekta khalligi-thawben över de smalbenskorta byxorna är uniformen som bäst skall definiera det profetiska idealet och "islam har ingen kultur, al-hamdulillah"[*]. Att bära uniform är ju också en kultur, men så långt verkar tanken inte kunna fara i ett absolut vacum.
Å andra sidan, är det passande att ställa sig kritisk till "västvärldens kulturimperialism" samtidigt som man klär sig i kostym? Eller jeans, för den delen. I själva verket är det nästan omöjligt att undvika. I kläderna, böckerna, medierna och maten. Är man född in i den kulturen, och det är nästan alla nu, så har man inget annat val än att kritisera den inifrån.
Så hur relaterar allt detta svammel till grundfrågan, om jag har konverterat till invandrare eller till muslim. Jo, när jag tillskriver mig vissa element ur exempelvis egyptsk muslimsk kultur, trots att jag själv är svensk, så är det för att det fungerar. Det är helt enkelt en fråga om ren pragmatism. Alla "kulturer" eller valfri avgränsning var en gång i tiden konvertit-samhällen. Alla hade konverterat till Islam. Det som växte fram var specifika muslimska kulturer med specifika muslimska traditioner som fungerade enkelt och relativt smärtfritt för att etablera en religiös praxis.
Vi äter böckling med tahina. Är det mer svenskt eller mer egyptiskt? Specifikt islamiskt eller muslimskt är det i alla fall inte.
En svensk muslimsk kultur kommer säkerligen att evolvera, men den kan inte ges riktning om det inte finns ett forum för den att verka i. Vart är den svenska muslimska kulturdebatten?
[*]Personligen bevittnad utsago från en imam verksam i Sverige
Statistik: Postat av bouhamza — mån aug 23, 2010 2:59
]]>
Det finns väl ingen poäng i att vara någonting annat än sig själv? För att man är etnisk svensk behöver man inte gilla sill och potatis och knätofs. Gillar jag abayor med blingbling ska jag ha det trots att jag är född i Stockholm. Och föredrar jag sverigedräkten ska jag ha det.
Vilken muslim som helst som har ett fint uppträdande gör islam attraktivt - mänsklig värme är universellt. Så de bästa ambasadörerna för islam är de som har frid i sinnet och kärlek till Gud och till Hans skapelse. Oavsett var i världen de har sina rötter. Jag känner personligen inget intresse att sluta in mig i någon nyskapad svensk-muslimsk enklav utan hoppas snarare att det blir mer öppet och blandat folk emellan. Jag tycker vi i stället ska fastslå att alla som är muslimer och bor i Sverige är svenska muslimer.
Statistik: Postat av khaduja — sön aug 22, 2010 21:40
]]>