Jag frågade om jag kunde ta med mig något till familjen men istället fick jag ta emot något från dem.Något enormt.
Jag trodde att jag skulle kunna åka dit och ge något...men subhanAllah det var de som gav mig.De gav mig inspiration och reflektion.De gav mig en bit av deras enorma styrka och tålamod.De gav mig en bit av deras insikt om att vi tillhör Gud och följer Hans vilja.Vi kontrollerar inget fastän människan inbillar sig det.Vi är endast besökare.Och besöket kan ta slut vilken stund somhelst.Så ska man vara ledsen över något oundvikligt som döden eller ska man vara ledsen över hur man spenderar sin tid medans man har gåvan att leva?
MashaAllah vilken styrka Han swt ger till dem han tar något ifrån.Tar Han ifrån något så ska man veta att det Han ger i samband med förlusten alltid är större.Bara man har förstånd nog att inse det
Dödsfall måste ändå vara den mest kraftfulla påminnelsen för oss.Jag kände sån sorg på vägen dit,men nu är mitt härta lugnt efter att ha fått se hur familjen tog detta.Ibland tror man verkligen att sin imaan är hög...men sen möter man på såna här händelser eller människor som ändrar ens perspektiv och uppfattning om saker och ting...mest om sig själv.
Alhamdulillah min Herre är Karim.
Today is a gift!
Statistik: Postat av N_N83 — sön mar 28, 2010 16:20
]]>
]]>
]]>
]]>