Jag tycker att det mesta som kommit fram här – framför allt åsikter/vittnesmål från insatta systrar som Sara , Khaduja, m.fl – utgör sammantaget en bra skildring av problematiken - från kvinnans perspektiv.
Men jag skulle vilja bistå med en litet annorlunda perspektiv, som jag tror kommit i skymundan: mannens.
Visst är det moderniteten (feminismen är egentligen bara ett bland andra av dess ”färdmedel”) som i sitt senaste scenario har inneburit en möjlighet för Kvinnan att frigöra sig från destruktiva, kuvande, skadliga (för henne och barnen) beroendeförhållanden. Men mannen finner också större legitimitet att frigöra sig från en ansvarsbörda han finner kvävande.
Moderniteten förser både man och kvinna med den ”rättfärdigande” som saknades: individualismen. Individen är kärnstrukturen i samhället, inget annat!
Vad händer med barnen i den strukturen?
Jo, dess ombesörjning tillfaller båda föräldrar lika.
Så, individer frigörs och bombarderas med konsumtionstvång och skapade ”behov”; tillfredställelsen av olika slags njutningar blir drivande för sociala livet.
Men ingen förväntar sig att äktenskap ska hålla längre än man kan tillfredsställa njutning tillsammans.
”Home” är inte längre en institution som ska trygga en familjs gemenskap och samband, utan bara inhysa individer. Barnen blir faktiskt andra kategorins individer som inte alls erkänns samma behov av ett eget ”hem”, vilket rättfärdigas med att barn inte behöver trygghet i den fysisk-materiella världen, utan i föräldrarna, så barnet får gärna splittras mellan den ena och den andra förälderns hem.
-Vad gör muslimer inför äktenskap som blir kvävande?
Mannens kvävning av ansvarsbördan leder ofta till kvinnoförtryck, kuvning och förnedring och kvinnans kvävning av underkastelsebördan leder till nedbrytning av självförtroende och självbild, eftersom där är den patriarkaliska pelaren befäst utan förankring i faktiska samhällsförändringen. Bättre vore attanvända sig helt enkelt av rådande legitimitet och välja en sund upplösning med kvarhållen känsla för respekt, omsorg, samband...
-Varför blir de kvävande?
Kanske för att islamiska samhällen aldrig lyckats varken styra eller hantera utvecklingen mot fartfyllda slit-och-släng-gör-skaffa-upplev-samhället, utan bara dragits in idet och plötsligt befunnit sig där…?
-Vad gör islamiska kulturen för att lösa problemet, när samhället nu är som den är?
Dels, införliva andligheten och humanismen (inte egoismen) i våra liv och målsättningar - att följa den nakna lagen/regeln är ingen garanti för detta.
Humanism kräver självuppoffring. Ömsesidig ombesörjning kräver att kunna sätta den andra före sig själv och detta är ingenting vi kan förmedla våra barn med ord (tomma sådana ord kommer de att höra massvis med!) utan med exemplet! Barn återskapar som vuxna dem mönster de har upplevt, ingen annat!
Dels, måste den patriarkaliska pelaren stöttas med mer än bara andliga uppmaningar: det behövs religiös-rättsliga utlåtanden som tryggar principen och kan avlasta individen från modernitetens paradox, samt politiskt agerande i dem befintliga plattformen.
Att betänka: så här svarar Fi på av mig ställda frågeställningar,
…”
Vi menar att det inte är mammors privilegium att få ta den största
delen av föräldraskapet,
att det är en individuell relation som båda parter ingår när det nya
livet kommer och det är
något som man aldrig kan överlåta.
Ofta är par idag hyfsat jämställda tills de flyttar ihop. Då går många
kvinnor ned på deltid för
att göra obetalt arbete i större utsträckning än män som ofta jobbar
heltid konstant genom
livet utan större anpassning till olika livssituationer. Vi kallar
detta vård av frisk man i
hemmet, för det är vad det är. Sedan är man ju redan inkörd på det
spåret den dagen barnen
kommer.
Det vi
vill är att man skall få
större valfriheter till verklig individualitet, där vi inte snävas av
av varken mans eller
kvinnoroller. Allt som ligger i mans- och kvinnoroller behöver inte
vara per definition dåligt,
men att det är så könssegregerat som det är idag, där män skall vara
män och kvinnor
kvinnor och nåde den som blandar eller ställer sig utanför detta, det
är knappast bra eller
frihetsfrämjande. Detta är vårt perspektiv på en individualism som kan
innebära frihet för
fler, helt enkelt.
….”
Vad tycker ni?Statistik: Postat av Khadija Andrea — lör maj 06, 2006 9:16
]]>